januari finner man en not,[1] som i öfversättning lyder på följande sätt. »Att den frid, som tog sin början vid Kristi födelses fest, gick till ända på denna dag, framgår af Upplandslagen, tingmalabalkens 14:e flock. Häraf har jag kommit till den förmodan, att våra förfäder icke brukade fira denna fest mer än 13 dagar, en tanke som tyckes vinna bekräftelse af vårt beteckningssätt, enär vi aldrig tala om 14:e dag jul. Hvad åter Knutsdagens flyttning från den 7:e till den 15 januari angår, så kan jag därtill icke se något annat skäl, än att Knutsdagens oktava firades den 14 januari och att föregående dag, såsom helgdagsafton, sedermera blifvit på särskildt sätt högtidlighållen, hvilket gifvit anledning till bruket att beteckna den med namnet Knut.»
Det är troligt, att Fant, då han konstaterar, att julfriden enligt Upplandslagen gick ut den 7 januari, stöder sig på 1607 års upplaga, hvars läsart på detta ställe utan tvifvel är den ursprungliga, såsom lektor Nat. Beckman i sin uppsats[2] påvisar. Af Beckmans utredning framgår också, att samma stadgande om julfridens utgång återfinnes äfven i andra svenska lagar, liksom ock i lagar från andra nordiska länder. Å andra sidan är det lika säkert, att man i de nordiska lagarna finner en annan och vanligare utgångsdag för julfriden, nämligen den 13 januari. Af dessa båda stadganden anser Beckman det förra vara det ursprungliga, medan det senare representerar ett yngre bruk; och det kan ej nekas, att detta antagande förefaller rätt sannolikt.
Fant är icke lika säker på, att äfven julhelgen af gammalt slutat på den 7 januari, utan här uttalar han blott en förmodan; det ligger också i sakens natur, att svårigheten att komma till ett säkert resultat här måste vara mycket större. Emellertid är man icke alldeles i saknad af hållpunkter. Först må påminnas om den
- ↑ Hoc exspirasse die pacem a nativitate Christi auspicia sumentem, ex lege Upl. Thingm. B. XIV. fl. patet. Hinc mihi oborta est suspicio, quod antiqui non ultra XII. dies hoc festum eclebrare sint soliti. Quam et nostra nominandi ratio confirmare videtar. Nam XIV dies Julioram numquam a nobis dicitur. At rationem, cur in XIII. a VII. Jan. commntatus sit Kanuti ille dies, non aliam sane video, quam quod Octava Kan. XIV. Jan, celebraretur, et profestus ejus singulari dein modo sollennis factus in consuetudinem Kan. nomine eum insigniendi abierit.
- ↑ Knutsdagen och julfriden. Se sid. 182 o. f.
