Sida:I Hamburg, en gammal bokhållares minnen.djvu/203

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
196

fängelsemurarne, »ins Blaue hinein», ty cigarrer och all annan röktobak voro också stridande mot reglementet.

Gustaf Blom hade således icke särdeles glada utsigter för morgondagen. Det sorgligaste af allt var att han icke vid veckans slut mer än vid dess början visste huru länge det kunde behaga myndigheterna att på endast lösa misstankar qvarhålla honom i fängelse.

Under dessa betraktelser öppnades dörren med det vanliga gnisslandet och rasslandet. Kastellanen stack in hufvudet och befalde fången att följa sig.

— Det är någon som väntar på er dernere, — sade kastellanen och tycktes, till Gustaf Bloms förvåning, icke vara fullt så brutal i sina ord, som vanligt.

Gustaf Bloms förvåning blef nästan lika stor, då han i kastellanens rum träffade Ascher Lazarus.

— En rätt skön god dag, herr Blom! — utropade lotterikollektören och kom mot honom med glad uppsyn, som genast gjorde det bästa intryck.

— Ni här, herr Lazarus, — sade Gustaf Blom och skakade hand med sin vän kollektören, betraktande honom med nyfikna blickar för att söka så fort som möjligt utforska hvad detta besök skulle betyda.

Ascher Lazarus, den gamla smutsige pantlånaren, var riktigt vacker denna dag, tyckte den arme fången. Han hade aldrig förr sett det välvilliga draget omkring munnen så tydligt markeradt och de plirande ögonen hade ej heller något annat att uttrycka, än brådskande åstundan att se lyckliga ansigten omkring sig. Gustaf Blom fann att den gamle kollektören erinrade särdeles