grimasen, men icke låtsade det ringaste derom. Och derefter slog han sig ned vid en pulpet, som tycktes honom vara åtminstone den minst otrefliga i rummet.
— Det är icke er plats, den der, — anmärkte Peter Kühn med sin råa och obehagliga stämma på sin platt-tyska.
— Hvar är min då? — sporde Gustaf Blom något högdraget.
— En nykomling sitter här nere vid dörren och passar på alla som komma in, — svarade Peter Kühn och visade med en grötmyndig åtbörd på en liten plats i en vrå vid dörren. — Det är er post — tillade Peter Kühn.
Gustaf Blom bevärdigade icke den oförskämda husdrängen med något svar, men han förblef orörlig på den plats, han utvalt sig och frågade efter en stund, om tidningarne icke ännu voro anlända.
— Hvilka tidningar? — sporde husdrängen med ett försmädligt grin.
Gustaf Blom hade alltid varit van att på embetsrummet läsa dagens tidningar. Det hade utgjort första och ofta vigtigaste afdelningen af hans tjenstgöring. Till sin stora förvåning fann han, att man på ett af Hamburgs första kontor icke iakttog samma plägsed. Sedermera fick han dock lära sig, att en kontorist bör följa med sin tid och läsa isynnerhet hvad tidningarnes handelsafdelningar innehålla, men att detta skulle ske på lediga stunder för att icke taga bort någon del af den dyrbara arbetstiden på kontoret.
Den första timmen af sin anställning vid verldshandeln hade Gustaf Blom, tyckte han, just
