Hoppa till innehållet

Sida:Illusionerna 1965.djvu/108

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Jag hade troget, fast till allas förvåning, hållit min föresats, att icke förrän Otto hemkom njuta av detta nöje. Jag hade givit mångfaldiga olika skäl till mitt uteblivande, och denna lilla uppoffring fick jag på sätt och vis mångdubbelt ersatt, ty just nu kom det franska teatersällskapet, med den stora tragiska aktrisen M:lle George i spetsen, och Fedra av Racine var det första mina ögon någonsin skådade från scenen! Men Gud trösta min dåliga smak! jag föredrog sedan oändligen mycket våra svenska operor: Cendrillon, Trollflöjten, Montenero, Aline och många flera, framför dessa högtravande fraser, inträngda i alexandrinens fiskbenssnörliv och framförda med denna höga patos, som ettdera väckte mitt löje eller vaggade mig i sömn. M:lle George var visst vacker eller, rättare sagt, skön, ty så måste man kalla den kolossala regelbundenheten; men på mig eller mitt hjärta gjorde hon ingen verkan, jag kan icke hjälpa att jag detta bekänner, nu som då, ty mer än en gång fick jag pikar av tante för min dåliga smak och föga sinne för den sköna konsten, när jag uppriktigt tillstod att Målaren och modellerna, Fiskrarne, ja, till och med Johanna av Montfaucon och Korsfararne, så dramer av Kotzebue de voro, roade mig tusen gånger mer. Tante Aline samt till och med tante Pauline torkade sig oupphörligt i ögonen och fräste gång på gång i sina batistnäsdukar åt: la Mort de Cesar, Oedipe, Simiramis, Andromaque och alla de andra storverken; men tänk, att jag aldrig kan påminna mig, det de väckte någon öm känsla hos mig, om inte det rörande utropet av Orosmane: Zaire, vous pleurez! ty då var la belle George (som Napoleon alltid kallar henne) mästerlig. Men även detta intryck försvagades mycket av Orosmanes obetydliga figur och högst medelmåttiga talang; och i allmänhet ville det verkligen tante Alines och tante Paulines ömma hjärtan, svaga nerver och livliga imagination till, att kosta tårar på dessa tråkiga långpjäser.

M:lle George hade en yngre syster, som var rätt vacker och småpikant, och de små glada, äkta franskt naiva efterpjäserna

100