var förgången, uppträdde den italiska brödrastammen för att med större kraft och bättre lycka ingripa i verldshändelsernas gång. Det var Rom, som sammanslöt Italiens skilda delar till ett helt, och Italiens historia uppgår i Roms. Innan vi skrida till att redogöra för denna stats öden, må vi derför kasta en blick på Italiens geografiska förhållanden.
Italien är den mellersta af de tre stora halföar. som från södra Europa löpa ut i Medelhafvet. Från det norra fastlandet skiljes det af Alperna, och dess stränder sköljas i vester af det Tyrrhenska hafvet, i öster af det Adriatiska. Halföns största längd från Cap Spartivento till S. Giacomo (strax söder om S. Gotthard) är 152 geografiska mil (= 105 svenska); största bredden (från den franska till den österrikiska gränsen) är 75 (52) mil, och den egentliga halföns största bredd (från M. Argentaro till Ancona 32 (22) mil; minsta bredden (från Gariglianos till Trignos mynning) utgör 17 (11 4⁄5) mil.
Från Vestalperna utgrenar sig vid bergspetsen Col di Tenda en bergskedja, hvilken under namn af Apenninerna först kröker sig utefter den liguriska kusten och sedan har sin sträckning från V. N. V. till O. S. O. ända till trakten af Rimini (Ariminum). Denna kedja bildar en naturlig gräns emellan den nordliga delen af Italien och den egentliga halfön. Den förra, hvilken är ett fruktbart lågland, genomskuret af Po (Padus) med dess tillflöden, och i det hela har karakteren af ett kontinentalland, räknades också icke förr än vid kejsartiden till Italien, och beboddes af stammar, som icke hade någon gemenskap med den sydligare delens inbyggare. En sådan stam var Ligurerna, hvilka bodde i vester vid Sjöalperna, och de senare invandrade Kelterna eller Gallerna, efter hvilka landet af halföns invånare kallades Gallien hitom Alperna (Cisalpinska Gallien). Namnet Italien tillhörde sannolikt ursprungligen södra delen af Calabrien, men utsträcktes sedermera till hela halföns område, hvilket i norr begränsades af den nyss omtalade Apenninkedjan samt floderna Arnus (gräns mot Ligurernas land) och Aesis (gräns mot Gallien).
Längs genom halfön löper den Apenninska bergskedjan, hvilken från trakten af Rimini vid Monte Falterona tager sydlig riktning och i midten af sitt lopp i det Abruzziska höglandet når sin största höjd (Gran Sasso omkring 9000 fot). Härifrån går kedjan, nu sammanträngd, vidare mot söder, tills hon vid M. Irpino delar sig i flere armar. Hufvudarmen, som har icke obetydlig höjd, löper sydvestligt och slutar i Cap Spartivento (Zephyrium). En särskild kedja går från M. Irpino nästan rakt åt öster under namn af Gargano och utlöper i udden af
