lemnas derhän. Enligt somliges mening voro de s. k. Italerna, dessa landskaps första inbyggare, af Latinskt ursprung, ehuru spåren af deras nationalitet gått förlorade genom inflytelsen af helleniska och samnitiska invandringar. Äfven på Sicilien kan i äldsta tider ett folk af latinsk stam hafva bott. Då traditionen uppgifver, att Latiums urinvånare varit Siculer, är detta möjligen att anse såsom en beteckning deraf, att de s. k. Siculerna, hvilka ännu på Thukydides' tid funnos qvar, tillhörde Latinernas stam.
I sydöstra delen af Italien, på den s. k. Messapiska eller Calabriska halfön, har man funnit inskrifter, författade på ett utdödt språk, det Japygiska, hvilket uppenbarligen skiljer sig från det italiska, Den folkstam, som talade detta språk, synes äfven hafva bott i Apulien. Dess betydelse är ringa, ty den förlorade redan i den äldsta historiska tiden sin sjelfständighet och gick upp i andra folk. Man har trott sig finna åtskilligt, som antyder, att Japygerna haft någon frändskap med Grekerna, hvarjemte man antagit, att de varit Italiens äldsta inbyggare.
Af vida större betydenhet är ett annat folk, som under en lång tid sträckte sin makt öfver en stor del af Italien, nemligen Etruskerna. Dessa talade ett språk, hvars förhållande till andra ännu är en oafgjord fråga, Det är icke ens kändt, huruvida detta språk tillhört den stora indisk-europeiska språkfamiljen. Man har på den senare tiden sökt uppspåra likheter emellan Etruskiskan och Kelternas tungomål. För Etruskernas indisk-europeiska ursprung tala vissa föreställningar och sedvanor, som hos dem förekommo, särskildt med afseende på den dyrkan, som egnades de döde, men i andra afseenden framträder en lifsåskådning, som är skiljaktig från både Grekers och Italers. Religionen hade en dyster, hemlighetsfull karakter och var förenad med ett ceremonialväsen, som upptog grymma bruk, samt med en långt drifven teckentydning och många vidskepelser.
Hvarifrån Etruskerna kommit, är ovisst. Den gamla traditionen, som följdes af de romerska författarne, låter dem hafva inflyttat från Lydien. Någon verklig grund härtill kan icke uppvisas, utan berättelsen synes hafva uppkommit genom ett sammanställande af namnen Tursenner eller Tusker, Etrusker och Torrheber, Tyrsenner eller Tyrrhener. Dessa senare voro nemligen ett lydiskt folk, och en
