Gallien till andra länder och särskildt till Italien, skola vi på annat ställe redogöra.
2. Latium före Roms grundläggning.
Redan Livius insåg, att berättelserna om de händelser, som skulle hafva föregått Roms anläggning, icke bära den historiska visshetens pregel, utan mer eller mindre tillhöra diktens område. Och svårligen kunde det vara annorlunda, enär den skriftliga framställningen af dessa händelser faller i en långt senare tid, intill hvilken sanningen, äfven om den hade fortplantats genom muntlig tradition, icke skulle hafva kunnat bibehålla sig i sin renhet, I sjelfva verket skilja sig också uppgifterna i många stycken betydligt från hvarandra, och några trovärdiga sagesmän för den historia, som går och gäller såsom sådan, finnas icke. Dertill ådagalägger en fördomsfri granskning af traditionen, att händelserna icke hafva kunnat försiggå så, som vanligen uppgifves. Detta omdöme gäller icke endast meddelandena om tiden före Roms grundläggning, utan äfven den romerska statens äldre historia, långt in i republikens dagar. En stor del af det, som berättas om det romerska folkets anor och om början af dess tillvaro, utgöres af sagor, myter eller ren dikt, Bakom sagorna gömmer sig dock efter all sannolikhet ett historiskt sakförhållande eller en händelse, som i berättelsen utsmyckats med underbara drag eller fått alltför stora mått. Annat är förhållandet med mvten. Denna har till kärna en bestämd idé, hvilken i och genom myten skall utvecklas och åskådliggöras. Häraf följer, att i myten sjelfva förloppet är dikt, under det att i sagan vanligen finnes sanning, men omgestaltad eller utmålad i starkare färger. Ett mellanting emellan båda är den s. k. ätiologiska myten, hvilken framställer en händelse, som är uppfunnen för att gifva en historisk förklaring åt något befintligt, t. ex. ett bruk, en inrättning, en helgedom, en minnesvård, ett namn eller dylikt. På sådana myter är den romerska historien ganska rik, och den har derjemte att uppvisa många egentliga myter och sagor. Äfven från dikter af annat slag synes den icke vara fri; man har ej utan skäl förmodat, att ett och annat, som berättas, är alster af grekisk fantasi och diktförmåga, Allt detta vållar naturligtvis, att den nakna sanningen icke alls eller blott med yttersta svårighet kan framträda ur den omklädnad, i hvilken senare tider höljt henne. Den historiska kritiken har således i afseende härpå en mycket svårlöst uppgift. Att afgöra, hvad
