antaga, att Sesostris förvandlats till en sagohjelte, hvilken man i tidens lopp har tillagt de bedrifter, som en Usertesen III, en Thothmes III, en Sethos I och andre egyptiske hjeltar utfört.
Ramses II var en af Egyptens mest byggnadslystne konungar, och ingen annan Pharao har efterlemnat så många monument som han: det stora grott-templet i Abu-Simbel, tempel i Karnak, Luksor, Abydos och Ramses, Osymandyas’ graf, kolossala bildstoder, obelisker o. s. v.; öfverallt i Egypten stöter man på Ramses II:s namn. Under denne konung och hans närmaste efterträdare stod den egyptiska literaturen i sin högsta blomstring; derom vittna den mängd papyrusrullar, som äro bevarade från denna tid; en öfversättning och förklaring af alla dessa framställningar, inskrifter och texter skulle fylla många band. Ramses II hade många söner; ett monument uppger namnen på 23, bland hvilka en var hans efterträdare,
Menephthes I (1114—1094 f. Kr.). Under denne konung började Egyptens makt sjunka. De vänskapliga förbindelserna med Asien bibehöllos, men från vester och norr hotade en ny och öfverhängande fara. Mot Egypten hade nemligen bildat sig en stark koalition af libyska och grekisk-italiska folkslag. Härom berättar en inskrift på en af Karnaktemplets väggar, som är af stort intresse, emedan den medelst sin authentiska berättelse kastar historiens fulla dager in i den klassiska forntidens sagodunkel. Innehållet är i hufvudsak följande: Achäer, Lycier, Siculer, Sardinier, Etrusker och andra folkslag gjorde under anförande af den libyske konungen Maurmuiu ett infall i nordvestra Egypten »för att söka föda för sin mun och fylla sin buk». De slogo sitt läger vid Pabaris; de uppehöllo sig der i dagar och månader och härjade derifrån landet, plundrade templen och rasade med eld och svärd liksom fordom Hyksos, med hvilkas barbariska herravälde den närvarande tiden jemföres. Pharao tilltalar sina män och tröstar dem med att gudarne skulle bistå dem och tillintetgöra den usle fienden. Uppmuntrad af en dröm, hvari guden Ptah visar sig för Menephthes, rustar denne sig till strid. Det kommer till ett slag, hvari fienderna fullständigt öfvervinnas. Den fiendtlige anföraren flyr, qvarlemnande sina vapen och dyrbarheter, och det egyptiska rytteriet förföljer de flyende. Pharao jublar öfver segern och att fiendens öfvermodiga hotelser fallit tillbaka på honom sjelf, och häri instämmer hela landet. Fångarne, de stupade fiendernas afhuggna lemmar och bytet föres fram till Pharao, allt angifvet med noggranna siffror. Till slut tackar Pharao gudarne för den härliga seger, som de skänkt honom; han berömmer sig af, att han krossat sina fiender och med gudarnes hjelp räddat sitt land undan den hotande faran.
