de slutligen genom Ptolemäernas tronbestigning upphöjde sig till landets herrar. Vid denna samfärdsel var det icke de styfve, orörlige Egyptierna, utan de ungdomsfriske, lätt emottaglige Grekerna, som läto inverka på sig, och sålunda kom den egyptiska civilisationen genom Grekerna att flyta in i den stora europeiska utvecklingens ström. Psametik försökte också att återställa sina företrädares herravälde i Asien, men häri hade han ingen framgång; ej heller lyckades detta bättre för hans son och efterträdare Neko. Denne konung lät kringsegla Afrika af pheniciske sjömän, som seglade ut från Röda hafvet och kommo tillbaka genom Gibraltar-sund. Eget nog blef upptäckten af denna sjöväg igen glömd och måste ett par tusen år senare göras ånyo af Portugiserna.
Under de följande konungarne af den saïtiska dynastien, en Apries, en Amasis m. fl., fortsatte Egypten ännu en kort tid en vegeterande tillvaro; men dess verldshistoriska mål var uppnådt, dess sjelfständiga utveckling var afslutad och frukterna af den fornegyptiska kulturen hade gått i arf till det högt begåfvade grekiska folket; år 527 f. Kr. eröfrades det af Kambyses samt införlifvades i det stora persiska väldet, och den mångtusenåriga staten upphörde att finnas till som sjelfständigt rike. Då emellertid de infödda 28:de, 29:de och 30:de dynastierna åter för en kort tid afkastade det persiska oket, räknas rikets fullständiga upplösning först att hafva inträdt år 340 f. Kr., då persiske konungen Ochus ånyo lade det under Persien.
7. Författning, seder och samhällsinrättningar.
I det gamla Egypten var statsförfattningen despotisk. Konungen var oinskränkt herre öfver undersåtarnes lif och egendom. Pharao härledde sin makt från Gud; olydnad mot konungen var detsamma som olydnad mot Gud, och öfverträdelser af konungens och Guds bud voro belagda med samma straff. I offentliga handlingar tillades konungen, såsom det t. ex. synes af ett monument från Ramses den Stores tid, följande titlar och egenskaper: »Guden Horus, den segerrike tjuren, smyckad med diademer, hvilkens konungamakt är tryggad såsom guden Tums, den segersälle guden Horus, svärdets herre, barbarernas tillintetgörare, Egyptens konung, de två verldarnes herskare, Solguden, rättfärdighetens upprätthållare, Solgudens älskling, Solgudens son och från honom utgången, Miamon Ramses, älskad af Amon Ra, som är herre öfver verldens troner, och af alla Thebes gudar,
