chef eller öfverste geheimeråd, en tredje är fästningskommendant eller anförare för kungliga lifgardet, en fjerde är sånglärare, som fröjdar sin herre konungens hjerta med sköna sånger i palatsets inre gemak, o. s. v. Vi träffa på Semer-en-tef, som kanske närmast motsvarande vår öfverste-kammarherre, på hofintendenter, chefer för de kungliga magasinerna, guvernörer öfver konungens domäner, kunglige öfverarkitekter, hofbibliotekarier, kunglige sekreterare, generaler och åtskilliga slags krigsöfverstar, förvaltare af arméens förråd, astrologer, lärde och konungens vise män eller rådgifvare, flera titulära värdigheter, såsom furstar och excellenser, samt slutligen en hel mängd andlige dignitärer. I det gamla Egypten fans således en stor och mäktig embetsmanna-aristokrati; den träder oss till mötes öfverallt i den egyptiska historien samt var på många sätt fäst vid konungen dels såsom hans regerings organ, dels genom den ynnest och de välgerningar, han visade mot sina män. Pharao upphöjde, som vi veta, Josef till andre man i riket, näst konungen sjelf; men detta är blott ett exempel på något, som ofta upprepas i Egyptens historia. I de nyss omtalade grafvarna läser man ofta inskrifter, hvari den aflidne berömmer sig af den ära, konungen visat honom. Så t. ex. säger en: »Hans Majestät har öfverhopat mig med välgerningar; han har tillåtit mig att träda in i palatsets inre gemak; han älskade mig mer än någon annan af sina tjenare.» En annan säger: »Aldrig har någon konung visat en tjenare sådan välgerning, som han visat mig.» På ett ställe talar Pharao till en gunstling: »Styr Egypten för att utveckla allt det, som godt är i landet! Var hos mig, mitt öga är dig bevåget!» Konungen utnämnde honom derpå till anförare, gaf honom sin dotter till äkta och hedrade honom på flera sätt. Andre erhöllo halskedjor af guld, armringar och ett slags utmärkelsetecken, som tyckas likna våra ordnar. Så t. ex. berätta inskrifterna om en Ahmes, son af Abna, och en annan Ahmes, son af Penneb, hvilka begge tjenade under de förste konungarne af den 18:de dynastien, att de upprepade gånger mottogo utmärkelsetecken af sina konungar såsom belöning för utförda bedrifter. Pharao är maktens och ärans uteslutande källa; han kunde upphöja och nedstörta hvem han ville. De belöningar eller straff, han utdelade, ansågos som förtjenta och fullt rättvisa, och säkerligen föll det ingen in att ära någon mera eller mindre än konungen önskade.
Bland de högste embetsmännen intogo ståthållarne i provinserna en framstående plats. På monumentens bildliga framställningar är deras höga rang symboliskt antydd derigenom att de äro målade i större skala än andra menniskor. Detta är vanligen förhållandet med
