soldyrkan ej var glömd. Solen dyrkades öfver hela Egypten vid sidan af de öfrige gudarne. Uti en hymn till solen heter det bland annat: »O Solgud, strålglansens Herre! var prisad om morgonen, när Du går opp, och om aftonen, när Du går ned. Jag åkallar Dig, evighetens Herre! Hell Dig, Du begge horisonternas sol, Du skapare, som har skapat Dig sjelf! Skön är Din glans, när Du upplyser jorden med Dina strålar; alle gudarne jubla högt, när de skåda Dig, himlens konung; jag blir ung på nytt, när jag skådar Din skönhet. Hell Dig, när Du går till lifvets land, Du gudarnes fader!» De egyptiske konungarnes stående titel var »Solens Son», hvarmedelst deras gudomliga härkomst antyddes. Såsom ett ytterligare bevis på soldyrkans bibehållande må anföras, att när Egyptiernas högsta lycksalighet i det andra lifvet bestod uti att komma i evig samvaro med Gud, så menades dermed ingenting annat än att fara med solen i solbåten öfver himlen om dagen och under jorden om natten. Allt detta visar, att solen anda till senaste tider dyrkades såsom högste Gud. Alla gudarnes ursprungliga enhet och likhet var ej heller glömd, ty hvarje stad ansåg sin gud för den högste eller ende guden, som skapat allt, oaktadt han i statsreligionens gudakrets intog en underordnad ställning.
Den strid och brist på öfverensstämmelse, som uppstod derigenom att den ursprungliga soldyrkan bibehölls vid sidan af statsreligionen och denna åter vid sidan af de särskilda städernas gudar, sökte Amonhotep IV att afhjelpa, i det han ville återföra läran till ursprunglig renhet genom att befria den från alla senare tillsatser. Han afskaffade mångguderiet och återinförde den rena soldyrkan. Solen skulle vara den ende guden öfver hela Egypten. Dock var det icke längre den materiela, synliga solen som var Gud. Gud var osynlig, solen var blott Guds uppenbarelseform. De gamle gudarne blefvo förföljde, i synnerhet Amon, som på denna tid, då Thebe var hufvudstaden, stod i spetsen för gudakretsen. Namnet Amon blef öfverallt utplånadt, ja, konungen förändrade till och med sitt eget namn Amonhotep, emedan det innehöll det hatade Amon-namnet, till Aten-chu-ra. Bild 16 (sid. 48) visar, huruledes konungen och hans gemål stå i tillbedjande ställning framför solen, hvarifrån strålar utgå, som sluta i händer; de strålar, som gå till de tillbedjandes näsor, bära i sina händer lifvets tecken. Konungen flyttade från hufvudstaden Thebe, hvarest den förföljda Amondyrkan hade sitt hufvudsäte, och uppbyggde i närheten af det nuvarande El Amarna en ny stad, som han gjorde till sitt residens. Stax efter konung Amonhotep IV:s död förföllo den nya läran och den nya staden; det gamla mångguderiet återinfördes och Thebe blef igen hufvudstad.
