underjorden på en tron, med den kungliga spiran i ena handen och straffets piska i den andra. Han har ordförandeskapet i rätten och kring honom sitter en nämd af 42 gudar, 21 på hvardera sidan: det är menniskokroppar dels med mennisko- dels med djurhufvuden; hvarje domare har ett eget namn och en bestämd synd att straffa; på hufvudet bära de en strutsfjäder, sinnebild af rättfärdigheten, emedan, såsom de gamle sade, alla strutsfjädrar äro lika långa, liksom också rättfärdigheten borde vara lika för alla; i handen höllo de ett svärd som tecken på deras makt till att straffa syndare. Inför denna domstol framfördes nu den döde af rättfärdighetens gudinna, som hette Ma. Ena handen håller han på sitt hjerta och den andra upplyft samt tyckes tala, Rättfärdighetens gudinna står bredvid honom; strutsfjädern på hennes hufvud visar tydligt nog hvem hon är. Derpå följer den betydelsefullaste scenen; man ser en våg, på hvars ena vågskål den aflidnes hjerta och på den andra rättfärdighetens bild ligger. Guden Horus, som är afbildad med ett hökhufvud, och guden Anubis, som har ett schakalhufvud, verkställa vägningen; öfver deras hufvuden äro namnen skrifna i hieroglyfer. Ofvanpå vågen sitter en Kynoskephalos som bild af jemvigten. Menniskogestalten med ibishufvudet är gudarnes skrifvare Toth, hvars namn står skrifvet ofvanför. Å en tafla antecknar han vägningens resultat, som han meddelar rätten. På en portal sitter en gapande och glupsk hund; han bevakar nedgången till helvetet och påminner således om Grekernas helveteshund Kerberos; de dömde skulle förmodligen genom denna port störtas ned i djupet, der helvetets qval väntade dem. Vidare ser man 4 figurer, som stå ofvanför kalken af en utslagen lotusblomma; den förste med ett menniskohufvud kallas Amset, den andre med hufvud af en flodhäst kallas Hapis, den tredje med ett schakalhufvud är Tiumutef och den fjerde med hökhufvudet är Kebsenef. Det är icke alldeles klart, hvilken rol de spela här, liksom de ofta utelemnas. De äro för öfrigt lätt igenkänliga, då man nästan i hvarje graf finner samma figurer i form af lock på fyra lerurnor, som innehålla åtskilliga balsamerade delar af menniskokroppens inelfvor. De kallas vanligtvis dödsgenier. Den bild af denna högst märkvärdige scen, som här meddelas, är tagen ur den stora dödspapyrus, som finnes i museum i Turin och är den fullständigaste och bäst bibehållna af alla hittills upptäckta exemplar af dödsboken.
Texten förtjenar i ännu högre grad vår uppmärksamhet. Öfverskriften lyder på följande sätt: »Boken om inträdet i den dubbla rättfärdighetens stora sal, hvarest menniskan renar sig från de synder, hon har begått, på det att hon måtte skåda gudarnes anlete.»
