ett träd, en menniska, en pil o. s. v. (bild 27). Vid skrifning på papyrus begagnades deremot den hieratiska skriften, som var en snabbskrift af den hieroglyfiska. Den demotiska skriften var en ytterligare förkortning af den hieratiska.
Vi hafva redan omtalat den religiösa literaturen. Den moraliska sammanhängde dermed. En af de äldsta till vår tid bevarade papyrusrullar, den så kallade papyrus Prisse, som är omkring 5,000 år gammal, innehåller en samling lefnadsregler och moraliska tänkespråk, som i synnerhet predika lydnad mot föräldrar och förmän. »Lydnad är älskad af Gud», heter det bland annat, »men olydnad är honom förhatlig.» »Klokt tal», heter det på ett annat ställe, »glänser mer än smaragd. Det är en sann lycka att inhemta lärdom ur menniskornas mun. En hvar, som hör visdomens ord, skall aldrig känna bedröfvelse i denna verlden, och han skall tillväxa i det goda.»
|
| 27. Hieroglyfer. a, b och c. Dans. d. Träd. |
Af den historiska literaturen hafva vi i det föregående lemnat prof. Till den kan äfven räknas Pentaurs hjeltedikt, hvarur vi vid berättelsen om Ramses II meddelat ett stycke. Den geografiska literaturen är ej heller obetydlig. Åtskilliga Egyptier, som besökt grannländerna, hafva efterlemnat reseberättelser. Dessutom innehålla inskrifterna många geografiska uppgifter af värde. Öfver hufvud synas Egyptierna hafva haft ganska vidsträckta geografiska kunskaper, såsom vi kunna sluta af Diodoros’ ord: »De dela jorden i tre delar; den ena, säga de, utgör vår verld, i den andra äro årstiderna motsatta våra, och den tredje ligger mellan begge samt kan för hettans skull ej bebos.» Detta antyder, att de kände den södra tempererade zonen.
På de egyptiska monumenten förekomma stundom astronomiska framställningar, såsom afbildningar af djurkretsens stjernbilder, m. m. Enligt Diodoros iakttogo Egyptierna noggrant sol- och månförmörkelser och kunde förutsäga dem, liksom de öfver hufvud bättre än andra folk förstodo att observera stjernornas ställningar och rörelser och hade upptecknat sina iakttagelser under en otroligt lång tid. Af inskrifterna synes, att de kände planeterna, som de kallade »stjernor som icke veta af hvila», och fixstjernorna, som de kallade »stjernor
