8. Det pheniciska sjöväldet.
De genomgripande omhvälfningarna i det inre af Kanaan hade vigtiga följder äfven för de pheniciska städerna. Dessa hade, såsom ofvan nämdes, uppnått en betydlig välmåga, som var en frukt så väl af innebyggarnes idoghet som af det fredliga handelsumgänget med grannarne. Småningom knötos likaledes förbindelser med Egypten och Babylonien, hvarigenom dessa länders äldre odling spreds till de driftige kustboarne, hvilka dock icke nöjde sig med att endast efterhärma, utan förstodo att genom egna uppfinningar utbilda och förenkla hvad de lärde af andra. Den kaldeiska kilskriften, som i längden föga tillfredsstälde det rörliga affärslifvets behof, förvandlades i Syrien till en beqväm bokstafsskrift, på samma sätt som i Egypten den vigare hieratiska och demotiska skriften utvecklades ur hieroglyferna. Men sjelfva grundtanken i bokstafsskriften, språkljudens sönderdelning i deras enklaste beståndsdelar, skiljer den samma afgjordt från de hieratiska tecknen. Om Phenicierna framför öfrige Syrer böra anses för dess upphofsmän, är en mycket omtvistad sak. I alla händelser tillkommer dem den största förtjensten om dess utbredning. Från det pheniciska alfabetet härstamma både det grekiska och i andra hand det latinska med dess ombildningar i senare tider.
Samfärdseln med de aflägsnare länderna förmedlades dock hufvudsakligen af de kringboende folken och var utsatt för afbrott, när hos dem våldsamma förändringar inträdde. Handelsvägen till Egypten spärrades af Philisteerna, som snart kommo i ett fiendtligt förhållande till Sidonierna, hvilkas fruktbarare område de afundades. I följd af de täta folkvandringarna måste de öfvervunne Kanaaniterna, så många som ej föllo för svärdet eller underkastade sig eröfrarnes godtycke, i stora massor draga sig undan till sina bröder i norr, hvilka föga deltogo i striden, men voro tillräckligt mäktige att ej behöfva frukta samma öde som de förre. Sålunda uppstod en tryckande öfverbefolkning i städerna, på samma gång som källorna till utkomst tröto. Omständigheternas makt tvang derför Phenicierna att mer än hittills vända sin håg åt hafvet. Troligen voro dock skeppsbyggnad och sjöfart dem ej alldeles främmande äfven i äldre tider. Sidoniernas namn betyder »fiskare», och fisket vid Medelhafvets stormiga stränder tarfvade bättre utrustning och större fartyg än flodskepparne på Nilen eller Euphrat begagnade. Väl är det sant, att äfven Kaldeerna och
