och nu gaf Achis honom gränsfästet Ziklag, der han satt som philisteisk lydfurste utan att derför upphöra med sina plundringståg. Men när Philisteerna rustade sig emot Saul, fick David, trots sin enträgna begäran, icke följa med, ty höfdingarådet misstrodde honom. Medan han stannade på sin borg, afbidande utgången, stod en väldig drabbning mellan de båda folken. Israeliterne ledo ett fullständigt nederlag, Jonathan och tvenne hans bröder föllo, Saul störtade sig på sitt svärd (omkr. 1030 f. Kr.). Philisteerna förde hans hufvud till Dagons hus, hans vapen till Astartes, kroppen upphängdes på en israelitisk stadsmur, de slagne till varnagel. Midt i den allmänna sorgen lät den trofaste Abner utropa Isboseth, den yngste af Sauls söner, till konung öfver Israel. Han hyllades af Ephraim och alla de norra stammarne. Men äfven David visste att iakttaga sin fördel efter Sauls död. Han tog sitt säte i Hebron, erkänd af Juda, och efter hand kommo till honom af det öfriga folket, »de der förstånd hade på tiderna och visste hvad Israel göra borde». Så hade nu riket tvenne herrar. Men tvedrägt uppstod emellan Abner och hans konung. Den förre begaf sig till David, men nedstacks förrädiskt af dennes fältherre Joab. Isboseth lönmördades af sina egne män, som märkte, att lyckan hade vikit från Sauls ätt. »Och alla de äldste i Israel kommo till konungen i Hebron; och konung David gjorde med dem ett förbund i Hebron inför Jehova. Och de smorde David till konung öfver Israel» (omkr. 1020 f. Kr.). För att trygga sin tron, aflifvade David så många som återstodo af Sauls ättlingar och fränder, utom Jonathans späde och vanföre son hvilken han skonade, ihågkommande sin forna vänskap med fadren.
David var rätte mannen att grundlägga ett konungahus. Föga granntyckt i valet af de medel, som ledde till målet, egde han tillika all den kraft och klokhet, som det nya riket kräfde hos sin styresman. Zion, det sista fäste, som de qvarblefne Hetheerna egde i Kanaan, togs med storm, och David utsåg det till sitt konungasäte. Nu trodde han sig nog mäktig att uppsäga Philisteerna all lydnad. Deras hämndetåg mot den trolöse lydfursten misslyckades alldeles, och de förre våldsherrarnes förödmjukelse höjde Israels tillit till sina vapen, hvilka liksom fordom under Josua med framgång nyttjades till anfall. Amalekiterna utrotades. Moabiternas makt kufvades för långa tider. Ett stort förbund af Ammon, Edom, Damaskus med flere syriska riken upplöstes genom Davids och Joabs segrar. Fångarne sönderskuros med sågar eller krossades under tröskvalsar af jern eller uppbrändes i tegelugnar, israelitiska besättningar inlades i de tagna städerna. Nästan hela Syrien utom det pheniciska kustlandet lydde under Davids välde. Det
