ofantliga krigsbytet användes till byggnader och hofvets underhåll. Ett ståtligt slott byggdes inom borgmurarne och pryddes med utländske handtverkares och konstnärers arbeten. Nedanför reste sig »Davids stad», sedermera Jerusalem, dit folk ålades att inflytta från landsbygden. Hufvudstaden omgafs med starka fästningsverk, och till herskarens säkerhet ledsagades han öfverallt af sin hird, i hvilken de forne stallbröderne från äfventyrens dagar höllos för de ypperste och trognaste. Men dessutom legdes män af utländsk börd, hvilka i stor mängd infunno sig vid den segersälle konungens hof. Bruket af stridsvagnar infördes hos Israeliterna, som förr varit vane att endast kämpa till fots, och i stället för det oregelbundna bondeuppbådet trädde en fast härordning, grundad på en noggrann räkning af allt det vapenföra manskapet, som indelades i tolf 24,000 man starka »skiften», tjenstgörande hvar sin månad om året. Befälhafvare tillsattes för hvarje tusental och hundratal af krigare, men den högste fältherren närmast konungen var Joab. Med samma omsorg ordnades landets förvaltning. Talrike embetsmän skötte konungens ärenden såsom skrifvare, skattmästare, uppbördsmän eller fogdar å de kungliga gårdarne. Det stora verket kröntes med skapelsen af en ny medelpunkt för gudstjensten. De gamla offerställena, som täflat med helgedomen i Silo om folkets vördnad, kunde icke längre tålas, när stammarnes splittring upphörde. Och för att en gång för alla bryta Ephraims kraf på herradömet i Israel, flyttades Jehovas ark från Silo till Jerusalem, der en praktfull »stiftshydda» inreddes till dess herberge. Tvänne öfversteprester af gammal ätt jemte åtskillige medhjelpare fingo dess vård om händer. Högtiderna firades med sång, strängaspel och dans. Konungen sjelf aktade icke under sin värdighet att personligen deltaga deri. Född skald gaf han i högstämda qväden uttryck åt sitt hjertas tacksamhet mot Jehova, som hulpit honom i hans ungdoms nöd, som beskärt honom och genom honom Israel en så oväntad upphöjelse. »Ty ho är en gud utan Jehova; och ho är en klippa förutan vår gud? Han är mitt mäktiga fäste; och han visar den fromme sin väg. Han gör hans fötter likasom hjortars och ställer mig på mina höjder. Han lärer min hand strida och min arm spänna kopparbågen. Du omgjordar mig med kraft till strid; du böjer mina motståndare under mig. Du gifver mig mina fiender på flykten, och mina hatare, att jag må förstöra dem. De se sig om, men der är ingen hjelpare; efter Jehova, men han svarar dem icke. Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jorden; såsom träck på gatorna skall jag göra dem till mull och nederstampa dem. Du uthjelper mig från mitt folks tvister och bevarar mig till ett hufvud öfver hedningarne; ett folk, som jag icke kände,
