utåt stärktes af huggen sten. På norra sidan, som vette åt den nedre staden, var palatset, ofvan om uppgångstrappan eller den jemnade sluttningen, tillgängligt genom tvenne stora portgångar, vaktade af Nergals lejon. Först inträdde man i en lång, men smal hall, troligen afsedd för högtidliga mottagningar, emedan tronens underlag med inhuggna trappsteg ännu står qvar i salens östra ände. Åt söder öppnar sig en ny port, der tvenne Adars tjurar stodo, och en annan något mindre hall leder ut till den rymliga borggården. Omkring denna ligga ytterligare trenne sammanhängande flygelbyggnader, liknande den norra, men innehållande flere smärre sidorum. Det hela intog en vidd af mellan tre och fyra hundra fots längd och bredd. Hallarna voro nästan tre manslängder höga, och taket, som utgjordes af cederbjelkar, var förmodligen öppet i midten, för att insläppa dagern.
Spår af en öfre våning eller af fönsterlufter har man icke funnit. Tronsalens väggar voro upptill klädda dels med glaseradt tegel dels med målade mönster, nedtill pryddes de af stora alabasterskifvor med upphöjda bilder, som vanligen sakna bakgrund, men utvisa stor säkerhet i formbehandlingen och ofta äro lyckligt, ehuru enkelt, sammansatta (bild 40). Bland andra minnesmärken hittades äfven en fristående bildstod, som framställer konungen i fotsid klädsel, men utan hufvudbonad, hållande en skära i högra handen, spiran i den venstra. På bröstet ses en inskrift, lydande: »Assurnasirpal, den store konungen, den väldige konungen, konung öfver Assurs land, son af Tiglath Adar, konung af Assur, son af Bin-nirar, konung af Assur. Han rådde öfver allt landet från Tigris till Libanon, han lade de stora hafven under sitt välde och alla land från solens uppgång till hennes nedgång.»
