efter den luttrande agan. Ty Jehova är nu ej endast den gud, som hämnar fädrens missgerningar inpå barnen; han »sargar, men helar ock; slår, men förbinder ock». Efter vedergällningen och syndarnes undergång kommer ett nytt och bättre rike. »Si, den tid kommer, säger Jehova, att man skall tillika plöja och uppskära, och tillika pressa vin och så, och alle bäckar skola flöda öfver. Och jag vill återföra de fångne i mitt folk Israel, att de skola uppbygga de öde städer och besitta dem; plantera vingårdar och dricka deras vin; göra trädgårdar och äta deras frukt. Och jag vill plantera dem uti sitt land, så att de icke mer skola varda utrotade utur sitt land, det jag dem gifvit hafver, säger Jehova din Gud.»
Med växande styrka och klarhet förkunnades dessa läror af Joel, Amos, Hosea m. fl. Men i uppfattningens djup, i uttryckets skärpa och prakt går ingen framom Jesaja, kanske det största snille, som den semitiska stammen har frambragt. Lika obarmhertigt svingar han hånets gissel öfver Zions fåfänga döttrar som öfver de tyriske krämarne och de förnäme vällustingarne i Israel. Djerfvare än alla sina föregångare, bryter han stafven till och med öfver gudstjensten i Jerusalems tempel. För honom gälla formerna och de utnötta sedvanorna utan rätta gerningar intet; de synas honom rent af som en hädelse mot den helige guden. »Hörer Jehovas ord, I Sodomsförstar; fatta med öronen vår Guds lag, du Gomorrafolk! Hvad skall jag med edert myckna offer? säger Jehova. Jag är mätt af vädrars brännoffer, och af de göddas talg, och hafver ingen lust till oxars, lams och bockars blod. Då I kommen in till att te eder för mig, ho äskar sådant af edra händer, att I skolen förtrampa mina gårdar? Hafver icke mer fram fåfängligt spisoffer; rökverk är mig en styggelse, sabbat, nymånad och helg; jag kan icke lida ondska och högtid. Min själ hatar edra nymånader och högtidsdagar; de äro mig till en börda, jag orkar icke lida dem. Och om I än uträcken edra händer, så bortgömmer jag dock mina ögon ifrån eder: och om I än mycket bedjen, så hörer jag eder dock icke; ty edra händer äro fulla med blod. Tvår, rener eder, skaffer bort edert onda väsende från mina ögon, låter af att göra ondt! Lärer göra det godt är, farer efter rätt, hjelper den förtryckte, skaffer den faderlöse rätt, förer enkans sak!» Den länge förutsagda straffdomen öfver Israel utsträckes hos honom öfver hela jorden. Den kommande Davidsättling, som skall herska i det nya riket, är för honom ej blott en härhöfding som stamfadren, utan »han skall med rättvisa döma de fattige och skipa dom efter rätt öfver de elända på jorden.» Och evig fred skall råda, i hvilken alla folk varda delaktiga. »Uti yttersta tiden skall det berget, der Jehovas hus är, tillredt varda, högre
