Man skall bära Damaskus’ rikedom och Samarias byte framför konungen af Assur. Efter detta folket (Judas fiender) glädes med Rezin och Remalja son, si, så skall Jehova låta komma öfver dem elfvens (Euphrats) vatten, de starka och de stora, konungen af Assur och all hans här. Men strömmen stiger öfver alla sina flodbäddar och går öfver alla sina stränder, och han tränger in i Juda, flödar och går öfver, till dess att han räcker upp till halsen, och skall utsträcka sina armar, så att de uppfylla ditt land, så vidt det är».
Men Ahas ville icke lyssna till dessa varningar. Sedan han utom sig af förtviflan hade offrat sin son åt Moloch, utan att hans trångmål vardt mindre, samlade han allt silfver och guld, som fans i Jehovas helgedom och i konungaborgen, och sände det till Tiglath Pilesar med löfte om lydnad och bön om hjelp. Denne, som nyss hade kufvat en kaldeisk resning, begaf sig genast på väg för att återställa lugnet i Syrien. Först vände han sig mot Israel. Gilead och den norra delen af landet vester om Jordan härjades, assyriske fogdar insattes för att hålla folket i styr. Så kom ordningen till Philisteerna, Gaza intogs och sköflades, Hanno flydde till Egypten. Medan Israels höfdingar bortfördes i fångenskap, mördades Pekah af sina egne undersåtar, som han bragt i förderfvet. Men Tiglath Pilesar dämpade snart oron, gjorde Hosea till lydkonung i Samaria och utpressade en ofantlig brandskatt af folket (734 f. Kr.). Efter ett lyckligt tåg mot några arabiska stammar ansåg han nu tiden vara inne att rikta sina vapen mot Damaskus, som spardes till sist såsom den mäktigaste medlemmen af förbundet. Hufvudstaden gaf sig likväl först efter tvenne års belägring. Grymt straffades motståndet. Rezin och flere af hans höfdingar afrättades, andre släpades till Assyrien jemte många tusen af det lägre folket; otaliga byar och städer ödelades. I det härtagna Damaskus, som så länge hade hejdat det assyriska väldets utvidgning i Syrien, mottog nu Tiglath Pilesar skatt af tjugufem kringboende konungar, från Aradus till Egyptens gräns. Till de underlydande staterna hörde nu äfven Moab, Ammon och Juda. Hanno af Gaza togs till nåder. Ahas tvangs att införa assyrisk gudstjenst i Jerusalem. Jesaja grämdes djupt öfver förnedringen, som han förgäfves sökt att afvända. »En oxe känner sin herre, och en åsna sin herres krubba; men Israel känner det icke, och mitt folk förstår det icke. Ack! ve det syndiga folket, det folket af svår missgerning, den ondskefulla säden, de förderfvade barnen: de hafva öfvergifvit Jehova, försmått den helige i Israel, hafva vikit tillbaka. Jehova, du hafver låtit fara ditt folk, Jakobs hus; ty de äro fulle af österländsk vidskepelse, de äro spåmän, såsom de Philisteer, och med utlandets söner gå de hand i hand.»
