Sida:Illustrerad Verldshistoria band I 143.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
143
DEN SEMITISKA STAMMENS FRIHETSSTRID EMOT ASSUR.

Guzumman (förmodligen vid Persiska viken), trampade i träsk och myrar och frälste så sitt lif. Hans vagnar, kärror, hästar, vildåsnor, åsnor, kameler och annan boskap, som han lemnat å stridsvallen, mina händer togo dem. Hans palats i Babel beträdde jag full af glädje och öppnade hans fatabur: guld, silfver, saker af guld och silfver, kosteliga stenar, hans klenoder, hans håfvor, hans egodelar, rika skatter, hans gemål, qvinnorna i hans slott, höfdingarne, all hans här, så många de voro, palatsets tillsyningsmän förde jag bort, dömde jag till träldom, tog jag till fånga. Efter honom in i det landet Guzumman sände jag skyndsamt mina stridsmän, midt in i träsken och myrarna. Fem dagar gingo, och ej vardt ett spår af honom sedt. Genom Assurs, min Herres, kraft tog jag 89 fasta städer och borgar i Kaldeernas land, såsom ock 820 byar i deras område och förde bort deras fångar. Vaktmanskapet, Arameer och Kaldeer, som i Erech, Nipur, Kis, Kalneh, Kutha (kaldeiska städer) voro, så ock den uppstudsiga stadens innebyggare, förde jag bort, dömde jag till fångenskap. Belibus, en skriftlärds son af den staden Suannas ängd, hvilken var fostrad till samman med de små piltarne i mina gårdar, honom satte jag att råda öfver Sumir och Akkad. På återvägen öfvervann jag skyndsamt innebyggarne i Tuhmun, Richih, Jadak, Ubud, Kibri, Malih, Gurum, Ubul, Damun, Gambul, Chindar, Ruhua (dels kaldeiska, dels arameiska bygder), Pekod, Hauran, Hagaran, Nebat, Lihtahu (arabiska stammar), Aram, de der icke hade varit underdånige. 208,000 män och qvinnor, 7,200 hästar, vildåsnor, åsnor, 5,330 kameler, 70,200 nöt, 800,600 småfä, ett rikt byte, förde jag bort till Assur.»

Vapendånet vid Euphrat hördes med fasa i Kanaan. Det kom allt närmare och närmare, och inom få månader kunde Sanherib stå framför Jerusalem. Var Juda beredd att se sig svikas af alla sina vänner och ändå slåss till det yttersta i lit till Jehova, som alltid hölle sin hand öfver Zion? »Ve Ariel, Ariel (»Guds lejon»), du Davids lägers stad! Lägger år till år, låter högtiderna göra sitt omlopp! Då skall jag tränga Ariel, sa att han skall sörja och jemra sig; men han blifver mig dock en sannskyldig Ariel. Och jag skall belägga dig allt omkring, och skall tränga dig med bålverk, och skall låta uppsätta vallar omkring dig. Då skall du förnedrad varda, och tala utur jorden, och mumla med ditt tal utur stoftet, att din röst skall vara såsom en vålnads utur jorden, och ditt tal skall hviskande vara utur stoftet. Men som fint dam varder dina fienders mängd, och som fjukande agnar de våldsherrars mängd: och det skall ganska hastigt ske. Från Jehova Zebaoth kommer hemsökelsen med tordön och med jordbäfning och stort dån, med väderhvirfvel och storm, och med