den sönderbrutna rörstafven Egypten, som, när någon stöder sig vid honom, går honom upp i handen och genomstinger henne? Alltså är Pharao, konungen i Egypten, allom dem som förlåta sig uppå honom? Men om du vill säga mig: ’Vi förtröste på Jehova vår Gud’; är då icke han den, hvilkens höjder och altaren Hiskia hafver bortkastat, och sagt till Juda och Jerusalem: ’För detta altaret, som i Jerusalem är, skolen I tillbedja.’ Nu väl, inlåt dig dock i vad med min herre, konungen af Assur, så vill jag gifva dig tre tusen hästar, om du kan när dig åstadkomma dem som rida deruppå. Huru vill du då motstå en enda höfding, af min herres ringaste tjenare? Och så förlåter du dig uppå Egypten om vagnar och ryttare. Nu väl, menar du, att jag utan Jehovas vilja är dragen upp emot detta rummet att förderfva det? Jehova hafver sagt till mig: Drag upp i detta landet och förderfva det!» Han afbröts af de judiske herrarne, som bådo honom att tala arameiska, »för folkets öron, som på muren är». Men vredgad utbrast rabsaken: »Menar du, att min herre har sändt dig till din herre eller till dig, att tala dessa orden, och icke fastmer till de män, som på muren sitta?» Och med hög röst ropade han på hebreiska till manskapet. »Hörer den store konungens ord, konungens af Assur! Så säger konungen: Låter icke Hiskia bedraga eder, ty han förmår icke frälsa eder utur min hand! Och låter icke Hiskia förtrösta eder på Jehova, att han säger: ’Jehova skall hjelpa oss, och denna stad skall icke gifven varda uti konungens hand af Assur.’ Hörer Hiskia intet, ty så säger konungen af Assur: Görer mig till vilja, och kommer ut till mig, så skolen I äta hvar och en af sitt vinträd och af sitt fikonaträd och dricka vatten hvar af sin brunn, till dess jag kommer och hemtar eder till ett land, det edert land likt är, ett land med korn och must, ett land med bröd och vingårdar, ett land med oljoträd och honung, så fån I lefva och icke dö. Hörer icke på Hiskia, när han vill förleda eder, sägande: ’Jehova skall frälsa oss.’ Hafva ock hedningarnes gudar frälsat hvar och en sitt land ifrån konungens hand af Assur? Hvar äro de gudar i Hamath och Arpad? Hvar äro de gudar i Sepharvaim? Hafva de ock frälsat Samaria utur min hand? Hvar är en gud ibland alla lands gudar, som sitt land frälsat hafver, att Jehova nu skulle frälsa Jerusalem utur min hand?»
Men folket svek icke sin konung, och rabsaken fick intet svar att frambära till Sanherib, som under tiden hade med hufvudstyrkan tågat till Libna, nordöst om Lachis, för att vara belägringshären närmare, emedan Taharka nu var på väg och ämnade inlåta sig i strid på öppna fältet. Om ej Jerusalem fölle innan dess, vore Assyrernas krafter splittrade, när det komme till den stora drabbningen. Derför
