Visserligen nödgades Merodach Baladan »samla sina gudar, sitt lands värnare, i deras arkar, lasta dem på skepp och lik en fogel fly till den staden Nagiti-Rakki midt i hafvet»; sedermera öfvervunnos hans undersåtar, »som föraktade Sanheribs välde och stödde sig på Elam.» Men efter få år förnyades striden af hans söner, och sin härfärd in i Elam måste Sanherib afbryta, emedan »i den månaden Tebet (December) en väldig storm uppstod, skyfall nedgötos, hällregn och snö vräkte störtfloder utför bergen».
Ett stort slag stod emellan Assyrerna och Suzub med de män af Babel, som hade »öppnat den stora helgedomens fatabur och sändt allt Bels guld till konungen af Elam». De förbundne förde 150,000 man i fält. »De samlade sina härar. Likasom en väldig gräshoppsvärm täcker jordens yta, alltså rusade de i härjande skaror emot mig. När stoftet af deras fötter likt ett väldigt moln kom mig nära, mörknade himmelens anlete framför mig. Vid den staden Chaluli, som ligger vid Tigris’ brädd, uppstälde de sina fylkingar emot mig. Mitt fasta lägers framsida togo de och sköto sina pilar. Då bad jag till Assur, Sin, Samas, Bel, Nebo, Nergal,
