De återstående 29 åren af Cyrus’ lif upptogos nästan utan afbrott af krig och eröfringståg. Hyrkaner, Parther, Baktrer och de öfriga med Perserna nära beslägtade stammarne i östra delen af Iran, folken i bergstrakterna nordvest om Medien, Mindre Asiens olika folkslag, Semiterna vid Tigris och Euphrat och vid Medelhafvets östra kust besegrades och införlifvades med det persiskt-mediska riket. Mer än en af dessa eröfringar kostade en otrolig möda. Och likväl blef ingen af dem namnkunnigare än just den, som skedde lättast och hastigast.
Öfver Lyderna herskade på denna tid Krösus. Efter sin fader Alyattes hade han i arf emottagit en fyld skattkammare och en välrustad här. Det lydiska rytteriet ansågs vara det yppersta i verlden. Tmolos’ och Sipylos’ guldgrufvor och guldsanden från floden Paktolos lemnade medel att underhålla ett lysande hof. Liksom deras semitiska stamfränder vid Euphrat idkade också Lyderna med stor framgång handel och industri, framförallt sådana handtverk, som afse yppighet och lyx. Att äfven de sköna konsterna ej försummades, derom vittnade Sardes’ palats och den för sin ljufva vekhet ryktbara lydiska musiken.
Sålunda envåldsherre öfver ett mägtigt rike samt från barndomen van att se hvarje önskan uppfyld, hvarje begär mättadt, lyssnade Krösus med välbehag till smickrets röst, som prisade honom såsom den lyckligaste bland dödlige. Och hans regerings början tycktes gifva smickrarne rätt. Ephesos och de öfriga grekiska kolonierna på Mindre Asiens vestkust, hvilka ofta trotsat de lydiska konungarnes magt, tvungos att erkänna Krösus’ öfvervälde. Endast Miletos bibehöll sin sjelfständighet och blef hans bundsförvandt. Genom dessa eröfringar vann Krösus en dubbel fördel. Han afrundade sitt rike, som nu mer omfattade hela vestra Mindre Asien ända till floden Halys, blott med undantag af Lycien och Cilicien. Och tillika voro hans nya undersåtar den tidens mest bildade menniskor. Med de olika folken vid Medelhafvet och Svarta hafvet, ända från Ibererna i Spanien till Skytherna vid Don, stodo Jonerna och de andra grekiska nybyggarne i Mindre Asien i liflig samfärdsel. Här hade Grekernas hjeltedikt och lyriska poesi sitt stamhåll, här trifdes de sköna konsterna, här uppstodo filosofien och den vetenskapliga forskningen. Med Jonerna trädde således den grekiska bildningen i Krösus’ tjenst.
Till den frikostige lydiske konungens glänsande hof i Sardes strömmade nu resande från Greklands olika trakter. Bland andra ditkom äfven den åldrige Solon, Athens fräjdade lagstiftare. Konungen emottog honom med öppna armar och fann ett nöje i att för den
