mot rikets grannar i öster och norr upptogo hans sista lefnadsår, och på ett dylikt krigståg fann han äfven sin död (529 f. Kr.).
En skuggig lund i närheten af Persernas urgamla hufvudstad Pasargadä utsågs till hjeltens sista hvilorum. Här i en marmorbyggnad förvarades hans lik i en kista af guld. Magier vakade dag och natt vid grafven, som bar följande inskrift: »O menniska, jag är Cyrus, Kambyses’ son, som grundat Persernas välde, och Asiens konung. Afundas mig ej denna minnesvård!» Denna i forntiden vidtberömda graf har man trott sig återfinna nära den nuvarande staden Murghab, der på ett terassformigt underlag af 7 trapplika afsatser en fyrkantig byggnad reser sig, liksom underlaget af glänsande hvit marmor (bild 62). Andra författare antaga likväl, att denna byggnad, som af de kringboende kallas »Salomos moders graf», ej ligger i närheten af det ställe, der det forna Pasargadä stått, och således ej kan vara Cyrus’ graf, utan en minnesvård upprest till hans ära af någon senare konung. Ty att byggnaden haft sammanhang med Cyrus, synes deraf, att på en pelare i dess närhet en reliefbild finnes bibehållen, öfver hvilken i fornpersisk kilskrift läsas orden: »Jag är Cyrus, konungen, Achämeniden». (Bild 58, sid. 176.)
5. Persernas välde.
Cyrus efterlemnade två söner, af hvilka den äldre, Kambyses II, ärfde kronan, medan den yngre Bardija (af Herodotos kallad Smerdis) af fadren blifvit satt till ståthållare öfver Baktrien och några
