Sida:Illustrerad Verldshistoria band I 189.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
189
KAMBYSES II. GAUMATA. DARIUS I HYSTASPIS.

Egyptierna. Men att I hafven drifvit gäck med mig, det skall icke bekomma eder väl.» Derpå straffades presterna med prygel, och ett påbud utfärdades, att hvarje Egyptier, som ertappades vid en fest, skulle mista lifvet. Men festernas föremål, Apis, dog af dolkstygnet.

Från denna tid blef Kambyses regering ännu strängare och godtyckligare än förut. Minnet af sin mördade broder tycktes han vilja dränka i ruset, men föröfvade under dess inflytande nya brott. Ja då en gång hans syster, som tillika var hans maka, förebrående nämnde Bardijas namn, råkade Kambyses i sådant raseri, att han dödade henne.

Systern var emellertid ej den enda, som kände hemligheten om Bardijas öde. Bland andra var äfven Medern Oropastes, en Magier, invigd deri. Men denne Oropastes hade en broder Gaumata, som till växt och utseende påminde om den mördade persiske fursten. Då derför Gaumata, begagnande sig af det allmänna missnöje, som Kambyses’ mångåriga frånvaro framkallat i Persien, djerft uppträdde som Bardija och höjde upprorsfanan, så lyckades verkligen bedragaren öfvertyga folket, att han var den store Cyrus’ son. Inom några månader stod hela östra delen af riket i fullt uppror och den föregifne Bardija utropades till konung. Vid första ryktet om Gaumatas uppror hade Kambyses i spetsen för sin här brutit upp från Egypten, men då han i Syrien fick det budskapet, att till och med hans egne landsmän, Perserna, hyllat bedragaren, så greps han af förtviflan och störtade sig på sitt svärd (522 f. Kr.), efter att förut hafva afgifvit en högtidlig bekännelse, att han mördat sin bror.

Sålunda hade Cyrus’ verklige son måst vika för en bedragare. Yngre grenar af Achämenidernas stolta ätt lefde dock ännu och kunde ej tålmodigt fördraga, att väldet skulle återgå till Mederna. Men eftersom Hystaspes, hvilken numer var ättens hufvudman[1], redan hunnit till en framskriden ålder, stälde sig hans äldste son, den 28-årige Darius, i spetsen för de missnöjde och lyckades äfven döda Gaumata (521 f. Kr.).

Darius I Hystaspis, som nu besteg tronen, blef persiska rikets andre stiftare. Med kraft men också med skoningslös grymhet