krossade han de många uppror, som under de första åren af hans regering försöktes i olika delar af det vidlyftiga riket. Sedan lugnet i det inre blifvit återstäldt, företog han år 515 f. Kr. sitt berömda tåg mot de norr om Svarta hafvet boende Skytherna. I spetsen för 700,000 man gick han öfver Bosporen, genomtågade Thrakernas område, gick öfver Donau och trängde djupt in i Skythernas land, men utan att kunna förmå dessa, som blott oupphörligt veko längre undan, att inlåta sig i strid. Brist på lifsmedel tvang slutligen den väldiga persiska hären att, innan ännu Dniepr blifvit uppnådd, anträda sitt återtåg, som endast med svårighet och stora förluster kunde verkställas. Hela vinsten af det så storartadt började företaget var, att ett par halfvilda thrakiska folkslag samt några grekiska kolonier på Thrakiens kust tvungos att erkänna storkonungens öfvervälde. Mer framgång hade Darius i öster, der han lyckades utvidga sitt rikes gränser ända till floden Indus.
 63. Persisk konung med sin körsven. Från en Darik. |
 64. Persiska rökelsekärl. |
 65. Persisk hofdrägt. |
Persiska riket, som genom dessa Darius’ eröfringar hade uppnått sitt största omfång, beräknas vid denna tid hafva egt mer än 70 millioner invånare, hvilka alla voro en enda mans slafvar. Ty den persiska storkonungens makt var fullkomligt oinskränkt. Hvarje man, som misshagade honom, kunde han låta afrätta, hvarje qvinna, som behagade honom, intogs i hans harem. Rikets förnämste män täflade om nåden att vara hans körsven, att få bära hans båge och pilkoger eller parasollen öfver hans hufvud, att få utgjuta vällukter öfver hans
