konungen tillbragte de heta somrarne uti det nordligare och högre belägna Ekbatana, Mediens hufvudstad, liksom Babylon stundom valdes till vistelseort under de kallaste vintermånaderna. Under de förste Achämenidiske konungarne hade Pasargadä varit Persiens hufvudstad, och det förblef ännu de senare konungarnes kröningsort, sedan det för öfrigt måst vika för Susas blidare luftstreck och gynsammare läge. Men Darius, som på allt sätt sökte gynna och vinna Perserna, hvilka ju jemte Mederna utgjorde härens kärna och innehade de högsta embetena samt betraktades såsom rikets adel, anlade på det kanske naturskönaste stället i Persernas land en ny hufvudstad, det praktfulla Persepolis, hvars ruiner ännu i dag berätta om hans och Xerxes’ kärlek till konsten, och i hvars närhet inskriften på hans i klippväggen uthuggna graf för efterverlden förkunnar, att »den store Guden Ormuzd gjorde Darius till konung, så väl till folkets konung som till folkets lagstiftare.»
Ännu större sjelfbelåtenhet andas den vidlyftiga inskrift, som Darius låtit rista på väggen af en 1700 fot hög klippa, belägen ej långt från staden Behistun, i den trakt, der landsvägen, som förenade Babyloniens hufvudstad med Ekbatana, gick öfver Zagros-fjellen. »Den
