GREKLAND.
Första tidehvarfvet.
Sago- och Hjeltetiden till Doriska vandringen.
1. Landets fysiska beskaffenhet.
Grekland är den östligaste af de tre halföar, som afsluta Europa i söder. Om dess utsträckning motsvarade dess historiska betydelse, det inflytande det utöfvat på den öfriga verlden, så skulle man tro det vara ett mycket stort land; i verkligheten är det ett af de allra minsta i Europa. Dess yta, öarna inberäknade, är vida mindre än Portugals, men dess kuststräckning är så väl inskuren och sönderdelad, att den är lika lång som Englands och tre gånger så lång som Frankrikes. Det finnes intet land på jorden, som i förhållande till sin storlek eger så många öar, vikar, halföar och hamnar, och hvarest följaktligen den förening af land och vatten bättre åstadkommes, som för naturen är den största skönhet och för menniskan det yppersta vilkoret för utveckling och framåtskridande.
Grekland sönderfaller i det sydliga, mellersta och nordliga. Illyrien och Makedonien ligga redan utom dess gränser. I dessa landskap bodde barbarer, dock uppblandade med grekiska nybyggare. Men en fjerde del af Grekland bilda ögrupperna i Joniska och Ägäiska hafven, märkvärdigt fördelade på båda sidor om halfön. De största öarna äro Kreta och Evböa, Den mindre hälften af den öfriga ömassan
