och mot vester nästan tillslutes genom två framlöpande halföar. Detta inlopp är ryktbart genom sjöslaget vid Aktion, hvarest Octavianus vann herraväldet öfver verlden. Den Korinthiska viken, benämd efter den rika handelsstaden vid dess innersta hörn, intränger djupast af alla (24 mil). Den Kyparissiska viken (nu Arkadia-viken) vid vestkusten af Elis, grund och halfmånformig, liknar snarare de italiska vikarna vid Tarent och Neapel än de grekiska.
Grekland är ett bergland, som åt alla sidor sänker sig mot hafvet, hvilket öfverallt genombryter och sönderdelar det, Deraf kommer den största omvexling i det grekiska landskapet, deraf dess tjusande natur, som ytterligare förhöjes genom rikedomen på historiska minnesmärken. Blott få bergländer hafva tillika kustrikedom. De skandinaviska och skotska bergländerna hafva visserligen också en betydande kustutveckling, men under en ogästvänlig himmel och under långt ogynsammare lokala och historiska förhållanden. Grekland ensamt bland alla europeiska länder ligger på en gång under det gynsammaste himmelsstreck och i de äldsta kulturländernas närhet. Intet land med så ringa omfång erbjuder så stor omvexling i natur och klimat. Stora olikheter i folkkarakteren, statslifvet och den historiska utvecklingen hafva deraf blifvit en följd.
Det gamla Greklands jord sönderfaller i ett visst antal naturliga områden och provinser, dessa åter i många underafdelningar. Den naturliga begränsningen blef orsaken till politiska gränser. De skiljande näsen och de folkförenande vikarna spela härvid en vigtig rol. Vikarna jemte de angränsande kustområdena blefvo medelpunkter för Grekernas samfärdsel till sjös. Kolonier och städer, handel och civilisation uppblomstrade här.
Större delen af grekiska halfön är uppfyld med kullar och berg. Den vidsträcktaste slätten, den thessaliska, kring Peneios, upptager blott en tredjedel af Thessalien. Epeiros är mestadels betäckt af berg; blott omkring den Ambrakiska viken fins en liten slätt. I mellersta Grekland intager den böotiska slätten kring Thebe och Kopaissjön på sin höjd tredjedelen af Böotien. Attikas slätter, den athenska och den eleusinska, utgöra knappast fjerdedelen af landskapet. På Peloponnesos är väl den messeniska slätten störst, ty den arkadiska är ingenting annat än en bergplatå. Slätterna kring Argos, Sikyon, Olympia, Elis med flera ställen hafva ett temligen inskränkt område. Slätter äro undantag, berg och kullar regel.
Berglandet i nordliga Grekland sluter sig till det stora alpberget Hämos. Pindos är den gamla gränsstenen mellan Makedonien och Illyrien, Thessalien och Epeiros, på samma gång det är en
