gränsskilnad mellan vattendragen, folken och staterna. Det sträcker sig från norr till söder midt igenom Nordgrekland på ungefär lika afstånd från båda hafven. Pindos är skog- och betesrikt, utan snö- och ismassor. Besökt mest af herdar med sina hjordar, är det ogästvänligt blott genom brist på bebyggare, ej genom naturförhållandena. Från dess hufvudmassa nedströmma Greklands fem största floder, fördelande sig åt alla håll öfver halfön: den thessaliska Peneios (Peneo) söder om Olympos mot öster; den ätoliska Acheloos (Aspro Potamo) mot söder; den molossiska Inachos (Arta) mot sydvest; den makedoniska Haliakmon (Karasu) mot norr; den epeirotiska Aoos (Vojussa) mot nordvest. Liksom nu hvarken Greker eller Turkar utan Valacker utgöra Pindosbergets hufvudbefolkning, så funnos bland de barbariska folk, som fordom bebodde det, blott få grekiska stammar; derför saknar man endast derstädes minnesmärken från den klassiska forntiden.
På gränsen till mellersta Grekland delar sig det från tre till sju tusen fots höjd omvexlande Pindos i tre bergarmar, Othrys, Öta och Parnassos, med riktning åt öster, hvarigenom mellersta Grekland får en mer östlig utsträckning. Tre floder med sina dalar åtskilja dessa berg: Spercheios (Hellada), som flyter genom Thessalien åt öster till Maliska viken, Evenos genom Ätolien åt sydvest till Paträ-viken, Kephissos genom Böotien åt sydost in i Kopais-sjön. Norr om Spercheios sträcker sig Othrys ända till Jolkos’ hamn; den södra parallelarmen fick namnet Öta ända till berget Knemis midt emot Evböa; söder om Kephissos med sträckning mot sydost ligger mer isoleradt det väldiga Parnassos, som skiljer Lokris och Böotien från Phokis; vester om detsamma ligger Ätolien. Vi vilja något närmare taga dessa tre bergmassor i betraktande.
Det Thessalien tillhörande Othrys ligger mellan den Thessaliska slätten i norr, hvarest enligt sagan Deukalionssönerna hade sin äldsta stamort, och den rika, af Spercheios vattnade Phthiotis-slätten i söder, Achilleus’ fäderneärfda landområde. Othrys är ett vildt bergland med spetsar af sex till sju tusen fots höjd, Myrmidonernas hemland, mycket besjunget och rikt på minnen från den äldsta hjeltetiden.
Alldeles skildt härifrån är Öta, den ryktbara gränsskilnaden mellan Thessaliens och mellersta Greklands folkslag, det mest utbredda berget på halfön, ej så högt som Parnassos, den sydliga gränsen, äfven lägre än Pindos, men långt högre än Othrys. Den branta nordliga delen begränsas i vester af de Trachiniska klipporna, märkvärdiga för de trånga passen vid Asopos, i öster af Thermopylä. Mellan båda höjer sig Ötas högsta spets, Kallidromos. Rundt omkring är hvarje ställe ryktbart genom mytologien, tragedien och herosdyrkan. Ännu,
