ljus i detta mörker, nämligen språkvetenskapen. Den komparativa språkforskningen har lärt oss, att Inderna, Perserna, Grekerna, Italikerna, Kelterna, Germanerna och Slaverna hafva haft gemensamma förfäder. Grekerna äro sålunda en gren af den stora indisk-europeiska stammen.
Vid de första ännu svaga ljusstrålarne, som historien sprider omkring sig, visar sig uti tidernas aflägsna natt ett stort folk, Pelasgerna, hvilket synes hafva innehaft Mindre Asien, Grekland och en del af Italien. I de gamla traditionerna äro dessa Pelasger delade i en mängd stammar, hvilka söder om Donau mellan Adriatiska och Svarta hafvet troligen bildade följande tre hufvudgrupper, Thraker, Illyrier och de helleniske Pelasgerna. Alla de folk, som voro bosatta i dessa trakter, synas ifrån början hafva haft ett nära samband. I sagorna äro de ofta förenade, och många af de gudomligheter, som Greklands äldsta stammar dyrkat, synas vara inkomna genom Makedonien och Thessalien. Hvad de stammar beträffar, som befolkade det egentliga Grekland, så äro de kända under de ryktbara namnen Pelasger och Hellener, de förra föregående de senare, och de senare tagande arf efter de förra, hvilka de så småningom förjaga, utrota eller med sig förena, så att de slutligen ensamme qvarstå som herrar öfver landet. Denna revolution försiggick långsamt och var ännu på Homeros’ tid ej fullt utförd.
Grekerna utmärkte med det gemensamma namnet Pelasger den befolkning, som hade föregått dem på den helleniska jorden. Men de hade också för hvar och en af de olika stammarne särskilda namn, såsom Dryoper eller skogarnes invånare, Leleger eller blandade stammar, Kaukoner, hvilka gåfvo namn åt en del af Elis, Lapither, Perrheber, Aoner, Phlegyer, Tyanter m. fl.
Enligt traditionerna och den historiska sannolikheten, men utan någon visshet, kan man påstå, att Pelasgerna norr ifrån inträngde i Grekland. Sedan de genomtågat Thrakien och Makedonien togo de Epeiros och Thessalien i besittning, derifrån befolkade de så småningom det mellersta Grekland och Peloponnesos, hvarest Attika och Arkadien gällde såsom hela den pelasgiska befolkningens ursprungliga fädernesland. På öarna, som de också besatte, sammanstötte de med Kureterna, Korybanterna, Daktylerna, Idéerna och Telchinerna, hvilka lärde dem att bearbeta metaller. Men de folk, som man betecknade med dessa namn, voro mindre främmande stammar än kolonister, bestående af Pelasger eller asiatiska Hellener, hvilka voro mer framskridna i civilisation, och som meddelade sin industri och sina mer utvecklade religiösa begrepp åt sina stamfränder, hvilka på sin långa färd omkring
