vid palatset i Ninive, under det att Minyas’ och Atrevs’ skattkamrar synas vara ett minne af Phrygiens till hälften underjordiska byggnader. Man vet, att Hellenernas äldsta alfabet var ett lån från Phenicierna, liksom också deras metriska system.
Från en graverad sten.
En annan sägen, sagan om Minos, bekräftar också sanningen af det gamla sambandet mellan Asien och Grekland. Denne vise konung var den mägtigaste furste på sin tid och regerade på Kreta, hvars alla folk han hade förenat under sitt herravälde, och hvarest han hade anlagt tre städer, Knossos, Kydonia och Phästos. Hans lagar hvilade på den för den österländska lagstiftningen främmande grundsatsen, att medborgarne sins emellan äro jemlikar. Om hvad man tillägger honom icke förskrifver sig från en sedermera invandrad dorisk koloni, skulle han hafva förbjudit all enskild förmögenhet och velat, att alla inbyggarne skulle förena sig vid gemensamma måltider, som förtärdes på offentliga ställen. Under krigstider var konungamagten oinskränkt: under freden styrdes samhället af en senat. Omsorgen om jordens odling var uteslutande anförtrodd åt slafvar. De unga Kreterna, befriade ifrån vanligt kroppsarbete, voro underkastade en sträng uppfostran, som hade till ändamål att utveckla deras kroppskrafter och ingifva dem medborgerliga dygder. Minos var också en eröfrare; han skapade en flotta och förjagade från Arkipelagen de kariska och lelegiska sjöröfvare, som oroade den. Alla öarna ifrån Thrakien ända till Rhodos erkände hans välde, och de kolonier, som han grundlade på några af dem, eller som han upprättade på kusterna af Asien, betryggade dess varaktighet. Megara och Attika betalte honom skatt. Ett företag till Sicilien misslyckades; han omkom dervid sjelf. Likväl känner man på ön en stad med hans namn. Hans graf fans der vid sidan af ett Aphrodite helgadt tempel, en gudinna, hvars dyrkan han lärt af Phenicierna. Zevs belönade honom för hans rättvisa genom att sätta honom jemte hans bröder, Äakos och Rhadamanthos, till domare öfver de aflidnes skuggor i underjorden.
Längre fram i tiden, då man fann de handlingar och äfventyr, som tillskrefvos Minos alltför talrika, sökte man gifva sagan utseende af historia, genom att fördubbla denna personlighet och en menniskoålder efter Kretas lagstiftare låta en Minos den andre lefva, under hvilken den konstskicklige Dädalos uppträdde. Denne skulle hafva byggt Labyrinten för att instänga Minotauros, hvilken Thesevs dödade med Ariadnes tillhjelp. Under Minos den andre var Kreta den största
