Sida:Illustrerad Verldshistoria band I 215.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
215
HERAKLES OCH THESEVS.

Europa och Afrika sundet vid Herakles’ stoder. Landsförvist för ett mord, blef han såld för tre talenter till Lydien och fick spinna vid Omphales fötter. Återkommen till Grekland bistod han Dorerna mot Lapitherna, och dödade konung Evrytos’ barn med undantag af den unga Iole. Vid åsynen af Iole förstod Herakles’ gemål, Dejanira, att hon skulle förlora sin makes kärlek. För att kunna bibehålla densamma skickade hon honom, dertill förledd af den trolöse Nessos’ råd, en i denne Kentaurs förgiftade blod doppad lifrock. Så snart hjelten hade påtagit sig den, förtärde en hemlig och fruktansvärd eld hela hans kropp. Han ville aftaga den, köttet på hans ben följde med. Besegrad af lidande låter han bygga sig en bål på berget Öta och bestiger detsamma, sedan han anförtrott sina pilar åt Philoktetes. Det var det sista profvet. Gudarne mottaga i Olympen den genom smärtan renade hjelten och gifva honom till gemål den unga, odödliga Hebe.

Näst Herakles var Thesevs den grekiska sagans namnkunnigaste hjelte. Son af Ägevs eller af Poseidon, föddes Thesevs i Trözen midtibland Achäerna. Ägevs hade lagt sitt spjut och sin fotbeklädnad under en ofantlig sten. Vid sexton års ålder hade Thesevs tillräcklig styrka för att tillegna sig dessa saker, som skulle göra honom igenkänd af hans fader, men han ville icke visa sig i Athen, förrän han genom hugstora bragder gjort sig tronen värdig. Våldsverkare oroade Argolis, Korinthiska näset och Attika: Sinnis, som fäste de främlingar, som fallit i hans händer vid spetsen af två sammanböjda furor, hvilka han sedan släppte i sär för att sönderslita sina offer; Skiron, hvilken störtade dem från höga klippor ned i hafvet; Kerkyon, hvilken tvang dem till brottning med sig och dödade dem, sedan de blifvit besegrade; Prokustes, hvilken fäste dem vid en jernsäng och afhögg benen på dem, som voro längre än sängen, men skrufvade i sär lemmarne på dem, som voro för korta. Thesevs dödade dem, anlände slutligen till Athen och blef igenkänd af Ägevs. I Attika fann hjelten ytterligare tillfälle att visa sin styrka och sitt mod. Han besegrade Pallantiderna, som ville plundra hans fader och fångade lefvande den tjur, som förödde fälten kring Marathon. Athen betalte till Kreta en neslig skatt, bestående af sju unga flickor och sju unga gossar, hvilka förtärdes af Minotauros. Thesevs erbjöd sig att blifva ett af offren. Med tillhjelp af den tråd, som Ariadne gaf honom, inträngde han i den af Dädalos byggda labyrinten, dödade odjuret och återvände med Ariadne, som han dock lemnade på ön Naxos. Han hade glömt att från fartyget borttaga de svarta segel, som det vid afresan förde. Vid åsynen af detta sorgtecken störtade sig Agevs, som trodde sin son vara död, i hafvet, hvilket sedermera fick hans namn.