och rädda sitt folk. Han erfar med förskräckelse, att Thebanerna straffas för hans brott, hvilket han då först erfar. Iokaste vill icke öfverlefva denna rysliga upptäckt, hon stryper sig sjelf, och den som på samma gång är hennes son och gemål beröfvar sig dagens ljus. Sedan han utslitit sina ögon, öfvergifver han det befläckade palatset. Åtföljd af Antigone, hvilken såsom en öm dotter ledde hans steg, irrade han länge omkring i olika länder, ett föremål för fasa hos alla dem, som träffade honom, och öfverallt bortstött, så snart han blifvit igenkänd. Efter långvariga lidanden anlände han slutligen till Kolonos i närheten af Athen, »den enda stad», säger skalden, »som bistår främlingen».
Oraklet hade förkunnat honom, att han först hos Evmeniderna, den gudomliga hämndens gudinnor, skulle finna lugn. I Kolonos fans en lund, hvilken var dem helgad. Ödipus intränger, trots sin dotters tårar, inom det fruktansvärda området, En blixt visar sig, och Ödipus försvinner.
Emellertid tvistade hans båda söner, Eteokles och Polyneikes om tronen. Den senare begaf sig, förjagad af sin bror, till konung Adrastos i Argos, hvilken gaf honom en af sina döttrar till äkta och återförde honom med en här, anförd af fem andra lysande hjeltar, under Thebes murar, Menökevs, Kreons son, räddade staden genom att frivilligt öfverlemna sig åt döden, för att erbjuda Ares det kungliga blod, som siaren Teiresias i gudens namn begärde. Alla anförarne omkommo med undantag af Adrastos, hvilken undflydde de segerrike Thebanerna med tillhjelp af hästen Areion, hvilken Poseidon hade låtit uppstiga ur jorden genom ett slag med sin treudd. Kapanevs, en af de fallne, hade vågat trotsa Zevs, och guden hade dödat honom genom sin blixt; hans gemål Evadne kastade sig, för att icke öfverlefva honom, på det bål, som förtärde hennes makes kropp.
Eteokles och Polyneikes hade dödat hvarandra i envig. Kronan tillföll deras farbroder Kreon, hvilken förbjöd att gifva de döde begrafning. Då den fromma Antigone vågade trotsa denna barbariska befallning, lät tyrannen döda henne; men Thesevs, de sedliga lagarnes väktare och hämnare, förklarade honom krig och dödade honom. Sedermera tågade Epigonerna, söner till de sju förra anförarne, emot Thebe och intogo detsamma efter blodiga strider.
Argonauternas tåg för oss till gränserna icke blott af Grekland, utan af den af de gamle Hellenerna kända verlden. Ryktet hade utspridt vidt och bredt, att konung Äetes i Kolchis hade ofantliga rikedomar, hvilka sagan framstälde under formen af ett gyllene vädurskinn, helgadt åt Ares och bevakadt af en drake. Det hade
