af tre phratrier (brödraskap), underafdelade i trettio gener (slägter), utgörande itllsammans 360 politiska familjer. Dessa familjer omfattade icke blott menniskor, som voro med hvarandra befryndade genom blodsband, utan äfven sådana medlemmar, som voro förenade genom gemensamma offer till en heros eller gud, som ansågs såsom gemensam stamfader. Hvarje genos omfattade ett visst antal geneter eller familjeöfverhufvuden.
Vid sidan af denna religiösa och sociala indelning i phratrier och gener, fans det en annan af mer politisk natur och af senare uppkomst. Hvarje phyle indelades i tre trittyer eller tredjedelar och i tolf naukrarier (skeppslag). De fyra phylernas 48 naukrarier voro territoriela områden, uti hvilka naukrarerna eller de förnämsta egendomsegarne uppburo skatterna och hopsamlade områdets krigsstyrka, för att utrusta en galer hvardera till skydd för Attika emot sjöröfvare. Naukrariernas prytaner bildade i Athen ett högsta råd. Dessa naukrarer, som utgjordes af de rike eller adeln, kallades evpatrider.
Enligt de traditioner, som blifvit samlade af Plutarchos, var det denna aristokrati, som störtade Thesevs, hvilken såg sig nödsakad att fly till Skyros, hvarest han dog. Mnesthevs, en afkomling af Erechthevs, efterträdde honom. Men efter hans död återgick konungamagten till Thesevs’ familj, hvilken bibehöll den ända till den tid, då den doriska vandringen skakade Grekland, då Äolerna, förjagade från Messenien af Dorerna och Herakliderna, begåfvo sig till Attika under ledning af Melanthos, Alkmäon och Peisistratos, alla afkomlingar af den vise Nestor. Det är troligt, att de med våld bemägtigade sig magten i Athen. Men för att rädda nationalstoltheten, har traditionen i Athen förklarat denna hvälfning på annat sätt. Enligt densamma skulle främlingarne bosatt sig i Attika såsom fredlige privatmän; en tid derefter hade thebanske konungen, som var i krig med Athen, utmanat Thymötes, en afkomling af Thesevs, till envig, men denne vägrade att mottaga utmaningen. Messeniern Melanthos antog den i hans ställe och segrade samt blef till belöning härför af Athenarne vald till konung. Melanthos lemnade tronen i arf åt sin son Kodros, och hans bröder blefvo stamfäder för de tre mägtigaste familjerna i Athen, Alkmäoniderna, Peisistratiderna och Päoniderna. Vi hafva förut sett, att Kodros, Melanthos’ son, enligt den heroiska sagan, hvilken kanhända söker dölja ett nederlag, uppoffrade sig för att rädda landet från en ny inkräktning, nemligen af Dorerna.
Efter Kodros’ död, berättas det, upphäfde man konungamagten under den förevändning, att det ej fans någon, som var värdig att efterträda honom. Det är snarare troligt, att den mägtige adeln,
