Emellertid hade folket fördelen af att utgöra flertalet. Det fann äfven mägtiga bundsförvandter uti några af evpatriderna, hvilka ej voro nöjda med den del, de erhållit af magten, utan öfvergingo till folket. Sålunda satte sig Alkmäoniderna i spetsen för kustinbyggarne, och Peisistratiderna blefvo ledare för bergsboarne. På detta sätt tilltvang sig den folkliga oppositionen år 624 skrifna lagar, för att undslippa godtycket vid domstolarna, der evpatriderna dömde efter de af traditionen bevarade sedvänjorna, hvilka ganska ofta egennyttiga och godtyckligt förändrades. Den dåvarande förste archonten, Drakon, fick i uppdrag att skrifva dem. Han vidrörde ej den politiska författningen, men föreskref regier, som ingingo i de minsta detaljer, för medborgarens lif ifrån hans födelse till hans död. Det säges, att han bestämt döden såsom straff för hvarje förbrytelse, såväl för snatteri som för mord eller helgerån. Detta synes likväl ej vara i öfverensstämmelse med verkliga förhållandet, alldenstund äfven böter och landsflykt fått försona vissa brott.
Drakons lagar fingo emellertid, på grund af sin stränghet, ej någon långvarig tillämpning. Man öfvergaf dem, och landet befann sig snart åter utsatt för de gamla olägenheterna.
De länder, som gränsade till Attika, voro på denna tid skådeplatser för stora omhvälfningar. I Megara, i Korinth, i Epidauros, i Sikyon hade aristokratien, liksom i Athen, efterträdt den gamla konungamagten, men i sin ordning blifvit störtad af någon bland sina egna medlemmar, hvilken med tillhjelp af folket svingat sig upp till högsta magten. Desse de grekiska samhällenas envåldsherskare äro kände under namnet tyranner. I Athen fans nu en rik evpatrid vid namn Kylon, som blifvit ryktbar genom en seger vid de Olympiska spelen. Theagenes, tyrann i Megara, hade gifvit honom sin dotter till äkta och rådt honom att bemägtiga sig magten i Athen. Kylon rådfrågade oraklet i Delphi, och guden svarade honom, att han på den dag, då Zevs’ största fest firades, skulle kunna bemägtiga sig borgen i Athen. Han begärde hjelp af Theagenes, och då den Olympiske Zeus’ fest firades, på Peloponnesos, trodde han den rätta tiden vara kommen och bemägtigade sig borgen med tillhjelp af sina vänner. »Han hade bedragit sig», säger Thukydides, »ty guden hade ej menat den fest, som firades i Elis, utan den, som Athenarne begingo på en annan tid af året.»
Knappt hade det djerfva företaget blifvit bekant, förrän Athenarne i mängd tillskyndade från landet och belägrade borgen. Snart började de belägrade lida brist på lifsmedel ; Kylon och hans broder lyckades undkomma, qvarlemnande sina medbrottslingar, hvilka togo
