med mer än tre drägter, att medföra förråder för mer än en obol, och att visa sig på gatan sedan det blifvit mörkt, annat än i bärstol och försedda med facklor.
Familjlifvet blottstäldes ej här, såsom i Sparta, för det offentligas blick. Barnet födes och uppväxer i faderns och moderns armar, utan att staten på ett ogrannlaga sätt kastar sina blickar in i den husliga härdens helgedom. Häraf uppkomma mellan fader och son de särskilda band och pligter, hvilka stå i öfverensstämmelse med naturen. I Sparta är sonen ej skyldig sin fader mer vördnad, än hvilken annan medborgare som helst, som kommit till en mogen ålder. Solon upprepar, utan att veta det, en föreskrift ur de tio budorden: »Dyrka gudarna och vörda dem, som hafva skänkt dig lifvet». Han ålägger den fullväxte sonen att underhålla sin bräcklige fader och, innan ett högt embete anförtros åt en medborgare, skall lagen tillse, om han varit en god son, om han vördat sina föräldrar under deras lif och hedrat deras minne efter deras död.
Ända till 16 års ålder uppfostra föräldrarne barnet, huru de behaga; men från den tiden blifver den athenske ynglingen statens lärjunge. Han måste nu, tilldess han uppnått 18 år, tillbringa sin tid i de offentliga gymnasierna och undergå öfningar under tillsyn af vissa embetsmän, hvilka kallas kosmeter, sophronister, paidotriber, samt är underkastad en sträng disciplin.
Vid fylda 18 år inträder den borgerliga myndighetsåldern: ynglingen inskrifves i ephebernas bok och får rättighet att taga hand om sitt fädernearf. Vid samma tid inträder han i krigstjenst uti fästningarna vid kusten och på gränserna.
Vid 20 års ålder infaller den politiska myndigheten: den unge mannen blifver medborgare i ordets fulla bemärkelse; han röstar i folkförsamlingen och har äfven rättighet att derstädes erhålla ordet. Då begynner äfven för honom krigstjensten på allvar uti hären. Han hade redan vid sitt 18:de år aflagt den militära eden, hvilken ej var mindre sträng, än i Sparta; ty Athenaren förband sig såsom soldat att ej vanhedra sina vapen, att icke öfvergifva sin stridskamrat, att
