handeln med Miletos och Jonien, den mot främlingar vänliga statsförfattningen hade hastigt förskaffat Sybaris både rikedom och magt, Men redan tidigt öfverlemnade det sig också åt klimatets förvekligande inflytande, och namnet Sybarit har på alla språk blifvit det betecknande för en till ytterlighet drifven böjelse för veklighet och vällust. Dess motståndskraft var derföre också snart bruten. Sybaris blef intaget af Krotoniaterna, hvilka nedrefvo såväl hus som murar och ledde en flod öfver det ställe, der förut den yppiga staden rest sig. Kroton, namnkunnigt genom Pythagoras och hans skola, var efter Sybaris’ förstöring (510) den förnämsta staden i Stor-Grekland; det herskade öfver flera städer och sammankallade de italiske Grekerna till gemensamma fester kring den lakiniska Heras tempel. Denna religiösa förening var likväl ej nog stark för att åstadkomma ett politiskt förbund, hvilket hade varit mycket behöfligt, ty i det femte århundradet nedstego Italiens gamla folkstammar från bergen, för att åter taga sin ursprungliga arfvedel i besittning. Sabellerna intogo Kyme och Poseidonia, och Lucanerna och Brutterna framträngde ända till Rhegion. Grekerna, inskränkte till kusterna, lefde derstädes i ständig oro. Sålunda måste den grekiska verlden i Asien och Afrika gifva vika för påtryckningen af det stora persiska väldet, i Italien för de infödda folken. Två städer utgjorde dock ett undantag från de grekiska koloniernas allmänna förfall, Syrakusa och Marseille.
Funna i Lucanien och Apulien (Storgrekland).
