utan man anskaffade tre. Dessa olyckliga släpades till en öppning af jorden, hvarifrån egendomliga ångor uppstego. Der sattes de på en trefot, på hvilken presterna qvarhöllo dem med våld, och mottogo den profetiska inspirationen. Man såg deras anletsdrag blekna, deras lemmar röra sig konvulsiviskt. Till en början läto de blott suckar och klagorop undslippa sig; men snart började de med gnistrande ögon och skummande mun framsäga, af smärtorop afbrutna, osammanhängande ord, på hvilka man omsorgsfullt tog vara, och i hvilka man bemödade sig att finna en mening och en uppenbarelse rörande framtiden. Man får likväl ej betrakta dessa svar såsom frukten af en vansinnig yrsel; presterna, hvilka, tack vare det oerhörda tilloppet af besökande, kunde förskaffa sig noggranna underrättelser om alla angelägenheter, som rörde staten, ja till och med den enskilde medborgaren, gåfvo dessa otydliga ord en betydelse, som fruktan eller hoppet gerna antog, och som tron ofta förverkligade. De voro också ofta villiga verktyg för staternas styresmän. Demosthenes anklagade Pythia för att vara makedoniskt sinnad, oftast var hon likväl helleniskt sinnad. Under Greklands stora faror voro hennes svar med all sin tvetydighet alltid fosterländska.
Efter en grekisk vasmålning.
