följde honom utmed stränderna. För att med sig förena de asiatiska Grekerna, återgaf Mardonios dem den demokratiska styrelsen. Redan förut hade alla de folkslag, som bodde mellan Hellesponten och Makedonien, blifvit underkufvade af Megabazos. Mardonios gick öfver Strymon och stämde möte med sin flotta i den Thermäiska viken. Denna senare bemägtigade sig Thasos och strök längs efter Chalkidike; men just som hon skulle passera udden vid berget Athos, blef hon anfallen af en våldsam storm, som kastade henne mot kusten och krossade 300 skepp: 20,000 menniskor omkommo. Samtidigt anfölls Mardonius nattetid af en thrakisk folkstam, Brygerna, förlorade mycket folk och blef sjelf sårad. Icke desto mindre fortsatte han sitt härnadståg, men sedan han åter underkufvat Brygerna, fann han sig så försvagad, att han måste återvända till Asien (492).
Genast företogs en ännu fruktansvärdare utrustning, men innan denna aftågade, skickade Darius sändebud till Grekland, hvilka i hans namn begärde jord och vatten och af sjöstäderna dessutom ett visst antal fartyg. De flesta öarna och flere af fastlandets städer gåfvo denna hyllning. Ägina förekom till och med storkonungens önskningar. Hvad Athen och Sparta beträffade, var deras förbittring så stor, att de bortglömde folkrätten. »I begären jord och vatten», sade Spartanerna till de utskickade, »I skolen få bådadera», och de kastade sändebuden i en brunn. Athenarne nedstörtade dem i Barathron och dömde till och med, om man får tro en tvifvelaktig berättelse, den tolk till döden, som hade orenat det grekiska språket genom att på detsamma öfversätta en barbars befallningar.
Athen, som var Äginas arffiende, begagnade sig nu af sin medtäflares klenmodiga uppförande, för att i Sparta anklaga Ägineterna för förräderi mot den gemensamma saken. Detta vädjande till Spartanerna var ett slags erkännande af deras anspråk på högsta ledningen; den gemensamma faran nedtystade stoltheten. Konung Kleomenes, som delade Athenarnes vrede, begaf sig till Ägina för att straffa de brottslige. Men hans embetsbroder Demaratos underrättade Ägineterna derom, och företaget misslyckades. Kleomenes lät då oraklet i Delphi förklara, att Demaratos icke var af kunglig börd, och utverkade sålunda hans afsättning. Leotychides, som bistått Kleomenes i dessa ränker, efterträdde den afsatte konungen såsom den nu närmaste arfvingen till thronen och tvang Demaratos att lemna Sparta. Denne uppsökte Hippias i hans landsflykt och erhöll liksom han ett gästvänligt skydd hos Perserkonungen.
Kleomenes och Leotychides vände sig emellertid mot Ägina och
