ifrån anfalla Grekerna. Vid Persernas annalkande gingo Grekerna dem till mötes och levererade sin sista drabbning på ett rymligare ställe af passet för att få flere fiender emot sig och sälja sin död så mycket dyrare. En ofantlig mängd barbarer fann döden uti denna träffning. Förutom dem, hvilka dukade under för Grekernas vapen, föllo många, framdrifna med gisselslag utaf sina anförare, i hafvet och drunknade. Andra, och det i kanske ännu större antal, krossades lefvande under fötterna af den utan afbrott framrusande hopen.
»Då Spartanerna genom det myckna dödandet krossat sina pikar, fortsatte de att strida med svärden. Slutligen föll Leonidas. En ursinnig strid uppkom kring hans döda kropp; fyra gånger tillbakastötte Grekerna fienden. De hade ännu i sitt våld detta ärofulla segertecken, då barbarerna under Ephialtes anlände. Vid deras ankomst drogo sig Grekerna tillbaka till den trängre delen af vägen. De gingo tillbaka inom muren och stannade, med undantag af Thebanerna, på en höjd, som är vid ingången till passet och hvarest man nu ser det marmorlejon, som blifvit upprest till Leonidas’ heder. Omringade på alla sidor och efter att ännu ytterligare hafva försvarat sig, en del med de vapen, som ännu funnos qvar, de öfrige med sina händer och sina tänder, föllo alla här under det regn af stenar och kastvapen, hvarmed barbarerna öfverhöljde dem.» (Herodotos).
Grekerna funno nöje i att upprepa, kanhända att försköna åtskilliga händelser i detta storartade skådespel. Före anfallet hade Xerxes skickat en persisk ryttare för att utforska Spartanernas belägenhet. Han fann dem öfvande sig för striden eller kammande sitt långa hår; ingen bevärdigade honom med den minsta uppmärksamhet. Xerxes, förvånad öfver detta lugn, skref till Leonidas: »Om du vill underkasta dig, skall jag gifva dig väldet öfver Grekland.» Konungen svarade: »jag fördrager att dö för mitt fädernesland framför att bringa det i träldom. Ett annat sändebud medförde följande skrifvelse från Xerxes: »Öfverlemna dina vapen!» Leonidas skref derunder: »Kom och tag dem!» Da fienden visade sig, utropade en af Grekerna: »Perserna äro inpå oss.» Han svarade kallt: »Säg hellre, att vi äro inpå dem.» Före den sista striden lät han sina soldater intaga en lätt måltid, sägande: »I afton skola vi spisa hos Pluton.»
Soldaterna liknade sin anförare. En Trachinier sade förskräckt till en af dem: »Persiska hären är så talrik, att dess pilar förmörka solen.» — »Så mycket bättre, vi skola då strida i skuggan.» Leonidas ville rädda två unga Spartaner och gaf åt den ene ett bref, åt den andre ett muntligt uppdrag till ephorerna, — »Vi hafva kommit hit för att strida, ej för att uträtta ärender», svarade de och stannade.
