skickade genast sina familjer till Trözen, Ägina eller Salamis. Alla, som kunde lyfta en pik eller röra en åra, begåfvo sig till flottan. Hon hade knappast hunnit att samlas, då en flykting anlände från Athen och för anförarne förkunnade, att Perserna hade bränt Thespiä och Platää, att de hade inträngt i Attika och bemägtigat sig staden. De hade der blott funnit ett litet antal gubbar och några medborgare, hvilka, litande på sin misstydning af oraklet, tagit sin tillflykt till borgen och der försvarat sig med ett förtvifladt mod; men de hade slutligen blifvit öfvermannade och nedhuggne. Templet Erechtheion var blott en askhög. Vid underrättelsen härom uppkom en sådan oro, att flere anförare utan att afvakta något beslut skyndade ombord på sina skepp, hissade segel och lagade sig i ordning att bortsegla. De, som stannade qvar för att fortsätta öfverläggningen, beslöto, att man först vid näset vid Korinth skulle leverera drabbning. Emellertid hade natten kommit, och hvar och en begaf sig efter öfverläggningens slut till sitt skepp.
Då Themistokles återvändt ombord, frågade Athenaren Mnesiphilos, hvad krigsrådet hade beslutat, och sedan han fått veta det, sade han: »Om skeppen bortsegla från Salamis, så fins ej mer någon utsigt för en strid, som kan rädda fäderneslandet; hvar och en skall öfvergifva flottan för att återvända hem. Hvarken Evrybiades sjelf eller någon i verlden skall kunna hindra krigshärens upplösning, och Grekland skall gå förloradt af brist på ett förståndigt råd. Återvänd derföre och försök, om det ännu är möjligt, att upphäfva hvad som blifvit beslutadt: öfvertala Evrybiades att qvarstanna, der vi äro.»
Themistokles uppsökte Evrybiades och lyckades förmå honom att ånyo samla krigsrådet. Der aktade han sig noga för att omtala det skäl, som Mnesiphilos anfört, hvilket blott skulle hafva sårat de öfrige hufvudmännen, men han förestälde dem, att, om man droge sig tillbaka till näset, skulle man nödgas strida i ett öppet farvatten, en stor olägenhet för en till antal underlägsen flotta; vidare att man utan nödvändighet öfvergåfve Megara, Salamis och Ägina, slutligen att man inlockade fienden på Peloponnesos, hvarigenom allt hopp skulle vara förloradt, om man blefve besegrad. Då visade sig i öppen dag Peloponnesiernas blinda och okunniga afundsjuka. Korinthern Adeimantos afbröt Themistokles och ville tvinga honom att ej tala, förrän hans tur kom. Men han fortsatte att uppvisa fördelarne i den plan, han föreslagit. De öfrige befälhafvarne förargades. Evrybiades sjelf förtörnades öfver den stormiga öfverläggningen, i hvilken Athenarens röst var den herskande, och gick emot honom med lyftad käpp. »Slå till», sade Themistokles, »men hör på!» Lugnet återkom, och öfverläggningen
