olivplanteringar i Attika eller jordbesittningar i Thrakien medföra herraväldet öfver dessa 20,000 medborgare, hvilka sjelfve beherskade en stor del af Grekland och öarna? Dessutom var denna ärorika demokrati i högsta grad förtjent af en belöning; hon förtjenade verkligen, att lika politiska rättigheter infördes, emedan alla lika delat hängifvenheten och uppoffringarna för fäderneslandet. Den forna olikheten mellan de olika klasserna af medborgare utplånades sålunda. Theterna uti den fjerde klassen kunde göra anspråk på alla embeten, men de fingo också kännas vid de offentliga utgifter, från hvilka Solon befriat dem.
Sålunda hade perserkrigen bidragit att gifva Athen den demokratiska författning, som Herodotos så mycket prisar. »Hon har», säger han, »det skönaste namn, ty hon heter jemnlikhet. Rådslagen och öfverläggningen tillhöra alla, verkställigheten några få, nemligen embetsmännen; och desse äro ansvarige för sina handlingar.»
Sedan Herodotos (med belägringen af Sestos) afslutat sin historia, äro vi utan ledning, och vi sakna underrättelser om Aristides’ och Themistokles’ sista dagar. Hvarken tiden eller stället eller de närmare omständigheterna vid deras död känna vi med visshet. I synnerhet rörande Aristides sväfva vi i stor okunnighet. Denne store medborgare var, oaktadt han länge haft om händer den rikaste skattkammare, så fattig, att staten nödgades bestrida omkostnaderna för hans begrafning och gifva utstyrsel åt hans döttrar. En offentlig minnesvård helgade hans hågkomst, och hans afkomlingar erhöllo under flere generationer en pension ur statskassan.
Themistokles var mindre lycklig. Han hade det felet att alltför ofta påminna sina medborgare, att han räddat dem. Det tempel, som han uppbyggde åt de goda rådslagens gudinna, syntes hafva för afsigt att föreviga denna påminnelse. Hans utpressningar uppväckte dessutom fiender mot honom. Han hade begynt sin offentliga bana med en förmögenhet af 3 talenter. Blott den del af hans egendom, som hans vänner ej kunde rädda undan indragning till staten och liksom den öfriga öfverföra till Asien, riktade statskassan med 80, enligt andra med 100, talenter. Det straff, han förut ådragit Aristides, drabbade
