handling af stor klokhet hos Perikles, hvilken sedan Athens inflytande i Böotien gått förloradt, torde hafva funnit, att det ej för Athen lönade mödan att på det grekiska fastlandet söka föröka sin magt, då dess flotta derstädes ingenting betydde och det dessutom öfverallt sammanstötte med Sparta,
9. Athen på Perikles’ tid.
Perikles (bild 125) föddes år 494 f. Kr. Hans fader var Xanthippos, segraren vid Mykale; hans moder var af samma slägt som den store folkledaren Kleisthenes (se sid. 282). Naturen hade utrustat honom med rika anlag både till kropp och själ. Han hade äfven de mest utmärkte lärare. Zenon från Elea meddelade honom sin skolas läror; Damon undervisade honom uti musik; sin store lärare Anaxagoras från Klazomenä hade Perikles utan tvifvel att tacka för en del af den lyftning i tankar och karakter, hvilken röjde sig i hans vältalighet och hans handlingssätt och stälde honom så högt öfver sina samtida, att de åt honom, liksom åt Zevs, gåfvo namnet Olympiern. Platon, som var hans fiende, talar i samma ordalag som Thukydides om hans vidsträckta och storartade begåfning. Klokheten i dess högsta betydelse ledde alla hans företag. Allt var hos honom föremål för öfverläggning. »Aldrig», säger Plutarchos, »besteg han talarestolen, utan att bedja gudarne ej låta något ord utgå ur hans mun, som ej gagnade den sak, han afhandlade.» Ingen kände det athenska folket bättre än han, ingen förstod bättre att gifva akt på dess svagheter, ej för att draga fördel af dem, utan för att bekämpa dem. Af ädel börd, hade han föga naturlig böjelse för folket; men statskonsten och hans förstånd sade honom, att han borde qväfva dessa känslor. Kimon, som då var omgifven af glansen af sina segrar, innehade första platsen inom det aristokratiska partiet. Ibland folkpartiet var denna plats ledig. Perikles intog densamma.
Såsnart han begynte befatta sig med statens angelägenheter, egnade han sig helt och hållet åt desamma; men, för att ej synas slösa med sin verksamhet, uppträdde han sällan sjelf, utan framskickade oftast andra i sitt ställe. Man märkte hans hand, men såg henne icke. Blott vid vigtiga tillfällen framträdde han offentligen. Men då utvecklade han ett oinskränkt inflytande genom sin vältalighet, hvilken man jemfört med åskan och blixten, hvilka förblända och krossa. Man
