beröfva honom det moraliska inflytandet. Vid en för oss okänd tidpunkt, men troligen på föranstaltande af Ephialtes eller Perikles, gjorde demokratien ett ännu ytterligare framsteg. Det beslöts nemligen, att embetsmännen skulle utses genom lottning. Man förvånas utan tvifvel att sålunda se statens styresmän bestämmas genom slumpen; men detta var möjligt i ett litet samhälle, hvars medlemmar bildade en verklig aristokrati, hvarest hvarje medborgare verkligen deltog uti styrelsen och dagligen erhöll en politisk uppfostran vid öfverläggningarna i folkförsamlingen och vid domstolarne. Dessutom voro de vigtigaste platserna undantagna från lottning. De tio strategerna, åt hvilka alla krigiska värf och den utländska politiken voro anförtrodda, tillsattes alltid genom val. Beträffande archonter och senatorer afgjorde lotten blott mellan dem, som förut offentligen förklarat sig som kandidater. Då de anmälde sig, voro de underkastade en pröfning, hvaraf utgången kunde blifva, att de förklarades ovärdige; då deras embetstid var slut, måste de aflägga en sträng räkenskap, och hvarje medborgare hade rättighet att inkalla dem för domstolen. De embetsmän, som bestämdes genom lottning, hade i verkligheten blott en underordnad betydelse. Archonterna och senaten hade blifvit beröfvade sin domsrätt och kunde blott pålägga mindre böter. Till och med areopagen bibehöll blott i mordsaker sin gamla domsrätt. Liksom hela den militära och politiska magten öfvergått till strategerna, hade hela den civila och kriminela lagskipningen öfvergått till heliasterna, som voro fördelade i tio afdelningar, mellan hvilka målen lottades först då de förekommo, hvilket gjorde all bestickning omöjlig. Tillfölje af sitt stora antal, behöfde de ej heller låta leda sig af fruktan; archonten förde ordet, och omröstningen var sluten.
Den lagstiftande magten tillhörde folkförsamlingen helt och hållet. Folkförsamlingen hade likväl till en början blott rättighet att afgöra öfver senatens förslag. Sedermera fick hvarje medborgare rättighet att föreslå nya lagar, men denna rättighet var förenad med ett strängt ansvar. Innan ett nytt lagförslag framlemnades, borde en offentlig talare tillse, att det ej stod i motsägelse till en annan lag. Fans en sådan motsägelse, måste nödiga förändringar vidtagas, på det att enheten i lagstiftningen skulle bevaras. Iakttogos ej dessa försigtighetsmått, kunde den felande af thesmotheterna strängt bestraffas.
Nomophylakerna, hvilka voro sju till antalet, infördes efter areopagens reformation af Ephialtes. De hade veto emot de embetsmännen påbud och förslag, hvilka voro lagstridiga; de utgjorde den konservativa magten inom den athenska staten.
Den krigiska äran har ofta dödat friheten. Segrarne vid
