Demosthenes, besatt det gamla Pylos, Nestors stad, som låg vid en vik, hvilken skyddades af den lilla ön Sphakteria. Spartanerna, hvilka nyligen under befäl af konung Agis gjort ett infall i Attika, återvände skyndsamt, läto besätta den nämnda ön med 420 hopliter och angrepo, med den tappre Brasidas som anförare, Athenarne i Pylos både till lands och sjös. Men Demosthenes gjorde ett skarpt motstånd, och, sedan han fått förstärkning af en athensk flotta, innestängde han de på Sphakteria varande Spartanerna och afskar deras förbindelse med fastlandet. Sparta råkade vid underrättelsen härom i den största förskräckelse, lät sluta ett vapenstillestånd med Demosthenes och skickade sändebud till Athen. Desse höllo emot sin vana uti folkförsamlingen ett långt tal och erbjödo fred i utbyte mot de fångne medborgarne. Olyckligtvis fans Perikles ej mera till, för att ålägga folket en nyttig hofsamhet. Kleon öfvertalade Athenarne att uppställa så hårda fordringar, att sändebuden ej kunde antaga dem.
Kriget fortsattes således, och då Sphakterias belägring drog ut på tiden, ditsändes Kleon, som skrytsamt lofvat att inom 20 dagar eröfra ön. Med den erfarne Demosthenes vid sin sida lyckades också verkligen Kleon göra sig till herre öfver Sphakteria, hvars besättning, för så vidt den var skonad af svärdet, fördes fången till Athen.
Krigets jemvigt var sålunda bruten; lyckan lutade åt Athenarnes sida. De fullföljde sina framgångar med en sällspord raskhet. Bland annat intog Nikias året derpå (424) ön Kythera vid sydliga kusten af Peloponnesos, lämplig både såsom ankarplats och som stödjepunkt för landstigningar på halfön. Samtidigt var Demosthenes nära att intaga Megara, hvilket det likväl lyckades Brasidas att rädda. Sålunda gick Athen öfverallt anfallsvis till väga. Spartanerna syntes liksom förlamade. Förlusten af så många vigtiga platser, af deras bästa krigare, af deras Heloter, som dagligen rymde, hade beröfvat dem tillförsigt och handlingskraft. För att erhålla hjelp vände de sig till perserkonungen med ännu ifrigare böner än förut, sålunda förrådande hela Greklands bästa, och glömske af sin gamla ära vid Thermopylä. För att tillintetgöra verkningarna häraf, sände äfven Athenarne en beskickning till storkonungen. Visserligen vände sändebuden om i Ephesos, hvarest de erforo konungens död; Athen hade likväl genom sjelfva denna tanke förrådt sin historia och sin bestämmelse; dess strax derpå följande motgångar utgjorde ett straff härför.
Sparta hade vid denna tid blott en enda märkvärdig man, Brasidas, men denne var lika så klok som tapper. Hvad Athen hade gjort mot Sparta i Pylos, på Kythera med flera ställen, det beslöt han att göra mot Athen på Chalkidike och i Thrakien. Att beröfva
