de böotiska städerna Thespiä, Platää och Orchomenos, hvilka alltsedan Antalkidas’ fred hade utgjort ett stöd för Sparta. Pelopidas, som hvarje år hade blifvit utvald till böotarch, återvände i spetsen för den heliga skaran från ett krigståg mot Orchomenos, då han oförmodadt stötte på en spartansk trupp i närheten af Tegyra. Pelopidas hade blott 300 man; Spartanerna voro betydligt talrikare, men blefvo fullständigt slagne. Den heliga skaran mottog denna dag hedersdopet. Hon utgjordes af en liten kärntrupp, bestående af män, hvilka alla sinsemellan voro förenade genom fosterlandskärlekens och vänskapens band.
Sedan kriget blifvit öfverflyttadt till sjös, fick Athen bära hela dess tyngd; emellertid hade Thebe skördat största fördelen deraf. Det underlade sig Böotiens mindre städer och förstörde jemte flera andra det nyligen återuppbyggda Platää, hvars invånare ännu en gång funno skydd i Athen. Missnöjdt häröfver, började Athen år 374 underhandla med Sparta om fred. Underhandlingarna afbrötos visserligen, men återtogos år 371. Det var första gången, säger Diodoros från Sicilien, som Sparta och Athen kommo öfverens om att dela öfverväldet i Grekland. Enligt samme Diodoros uppträdde Artaxerxes sjelf såsom medlare mellan Grekerna, på det att han, för att kunna kufva sina upproriska provinser, skulle få de afskedade trupperna i sin tjenst. Freden afslöts på de vilkor, att Sparta skulle återkalla sina harmoster från städerna, att man på båda sidor skulle afskeda krigshärarne både till lands och sjös, att hvarje stad skulle vara oberoende, och att, om någon af de i freden inbegripne bröt densamma, de öfrige skulle förena sig emot honom. Den sista bestämmelsen var rigtad emot Thebe. Sparta bekräftade freden både för sig och sina bundsförvandter med en ed; Athen och dess bundsförvandter aflade samma ed, men hvar och en för sig. Thebanerna voro inskrifne ibland Athens bundsförvandter; dagen derefter anhöllo de, att ordet Thebaner skulle utbytas mot Böotier. Detta utbyte skulle hafva rättfärdigat Thebes anspråk öfver Böotien. Agesilaos satte sig deremot och frågade Epaminondas, som var närvarande å Thebes vägnar, om han ej tyckte det vara rättvist, att Böotiens städer voro frie. »Nej», svarade Epaminondas, »så vida I icke finnen billigt att göra Lakoniens städer oberoende.» Agesilaos utströk då Thebes namn från fredstraktaten (Juni 371).
