och onaturliga lagar: gemensamhet af egendom, hustrur och barn, undanrödjande af de nyfödde, om de äro lytte eller öfverstiga medborgarnes oföränderliga antal, slafveriets helgd, kastväsendets införande, frihetens tillintetgörelse, barnens medtagande i krig »för att låta dem få smak på blod, liksom man gör med unga jagthundar», statens tillstängande för främlingar och för skalder, för Sophokles, Äschylos, Hesiodos, ja till och med för Homeros.
År 360 var Platon 70 år gammal; men han hade ännu i fullt behåll sitt lysande snille och sin välklingande röst. Aristoteles var då 24 år. Vid sidan af dessa jättar inom tänkandets verld, försvinner Xenophon, hvilken blygsamt hade kämpat mot den förstnämnde och skrifvit sitt Symposion emot Platons afhandling med samma namn, sin Cyropädi emot hans Republik.
Aristoteles (bild 156) föddes år 384 i Stageiros på Chalkidike. Hans fader var läkare hos konung Amyntas II i Makedonien. Aristoteles kom vid 17 års ålder till Athen, hvarest han i 20 års tid åhörde Platon, och hvarest han sedan sjelf undervisade i Lykeion samt blef stiftare af den peripatetiska skolan. Under det att ideerna enligt Platon äro tingens egentliga väsen, det enda sanna och eviga, det oföränderliga i de vexlande företeelserna, och så att säga bilda en andlig verld för sig. förfäktade Aristoteles den åsigten, att ideerna ej hafva någon egen tillvaro, utan blott finnas till i och med de yttre tingen (realism). Genom Alexander den stores frikostighet förskaffade han sig ett betydligt bibliotek och en storartad naturaliesamling. Allt hvad naturen, historien och menniskan erbjuda beaktansvärdt sökte han grundligt utforska genom att alltid utgå från den gifna erfarenheten.
I sedeläran Platon långt underlägsen, öfverträffade Aristoteles honom uti sin statslära. Dock uppoffrar han ännu, i likhet med hela forntiden, alltför mycket individen för samhället och gillar slafveriet.
