fråga hvarandra: Hvad nytt har man att berätta? Nåväl, hvad kan vara mer nytt, än att en makedonisk man triumferar öfver Athen och beherskar Grekland? — Är Philip död? — Nej, men han är sjuk. — Död eller sjuk, det kan vara detsamma! Om denne doge, skullen I strax genom eder likgiltighet skaffa eder en annan, ty det är genom henne, som han har blifvit så mägtig, icke genom sin egen styrka.» Sedan påpekade han alla de svaga punkterna i Athens styrelse, odugligheten och opålitligheten hos de besoldade trupperna, folkets lättsinne, försumligheten, den olyckliga långsamheten i verkställandet af fattade beslut o. s. v. Hans lifliga målning blottar för våra ögon Athens inre tillstånd, det bristfälliga i förvaltningen och folkets fel. Man ser också, huru öfvertygad Demosthenes var om den öfverhängande faran. »Kanhända skullen I kunna hafva handlat så fordom; men nu, då den afgörande stunden nalkas, är detta ej längre möjligt. Philip skall ej stanna, det är tydligt; man måste stänga vägen för honom.»
Demosthenes och kanske ännu mer underrättelsen om Philips anfall emot en fästning, som Athen innehade mellan Perinthos och Byzantion, uppväckte folkets energi. En betydlig utrustning beslöts. Men vare sig, att Philip ännu icke var färdig till en omedelbar kamp med Athen, eller en sjukdom dömde honom till overksamhet, så hejdade han sig ånyo och lät nära två år förflyta utan att låta höra af sig, enligt Demosthenes öfverlemnande sig åt utsväfningar; men han var alltjemt verksam, arbetande på att försköna sin hufvudstad genom storartade minnesmärken, drog till sig de bästa konstnärer och utdelade i de grekiska städerna sitt förderfliga guld.
Emellertid såg Philip ännu midt uti sina stater, på halfön Chalkidike, en oberoende stad, hvars vänskap han visserligen köpt genom att afstå Potidäa, men som vid första lägliga tillfälle kunde vända sig emot honom för att blifva en törntagg uti Makedoniens hjerta. Så länge Olynthos ännu ej tillhörde honom, kunde hans fiender när som helst derigenom intränga uti hans rike. Philip hade derföre länge tänkt på dess undergång. Innan han vände sig omedelbart emot Olynthos, borttog han städerna i granskapet. Han hade intagit Apollonia och förstörde år 349 Stageiros. Förskräckelsen öppnade för honom portarne till flere andra städer. Olynthos’ sändebud svarade han: »Antingen måsten I lemna eder stad eller också jag Makedonien». Olynthos anropade Athen om hjelp.
Demosthenes besteg genast talarestolen och betecknade i sina tre olynthiska tal uti eldiga drag för Athenarne Philips framgångar och trolösa statskonst, huru Olynthos hade blifvit bedraget genom
