vältalighet hade gjort på honom. Och om ett grekiskt förbund bildat sig emot Makedonien, skulle segern för Philip varit högst osäker. Ett sådant förbund var föremålet för Demosthenes’ oupphörliga sträfvan. Dittills hade man misslyckats; men faran hade nu blifvit så tydlig, att företaget syntes lättare. Athenarne visade, för att draga med sig de öfriga folken, en verksamhet, som påminte om deras bättre dagar.
Philip innehade Thermopylä, den första porten till Grekland, han ville äfven hafva den andra, näset vid Korinth. Kunde han få fast fot derstädes, så var vägen öppen för honom både till Attika och till Peloponnesos. Han understödde derför en sammansvärjning uti Megara, för att kunna förklara sig för denna stads beskyddare; men Athenarne förekommo honom, Phokion begaf sig till Megara med en krigshär (343). Då Athen i Megara för Philip tillstängt vägen till Peloponnesos, tänkte han att skaffa sig en annan, genom att ifrån Epeiros infalla uti Akarnanien, för att sätta sig i besittning af Ambrakia. Men äfven på detta håll hindrades han af Athen, som lemnade Ambrakia sitt bistånd. Athenarne försökte samtidigt att öfverraska Magnesia i Thessalien. Sålunda anföllo de båda motståndarne hvarandra på afstånd, utan att det var hvarken fred eller krig. Philip skickade Pithon, hvars vältalighet nästan ansågs gå upp emot Demosthenes’, till Athen för att klaga häröfver. Athenarne gåfvo visserligen ett manligt svar på dessa klagomål, men medan de genom overksamhet läto en dyrbar tid gå sig ur händerna, byggde Philip förrådshus och fartyg samt anlade flere kolonier uti Thrakien, i närheten af Chersonesos och Byzantion, hvarigenom han hotade Athens besittningar och handel. En af dess generaler, som befann sig på Chersonesos med en liten här, gjorde några infall uti Philips nya eröfringar, hvaröfver denne åter klagade i Athen. »Athenarne», svarade Demosthenes, »äro den grekiska frihetens försvarare. Hvarje slag, rigtad emot denna frihet, träffar dem. Deraf deras rättighet att försvara henne öfverallt.» Och han återkom till det enda förslag, som kunde rädda Athen: de inre missbrukens afskaffande och ett hela Grekland omfattande förbund. Den senare delen af förslaget vann bifall. Sändebud kringskickades, och det intryck, desse åstadkommo på den allmänna meningen, voro nog starka att förmå Philip att uppskjuta sina planer (341).
Då han uppsköt dessa i Grekland, sedan uppmärksamheten derstädes blifvit för mycket väckt, fortsatte han dem så mycket verksammare i Thrakien. Men Demosthenes följde alla konungens rörelser. Mot hans krigshärar satte han sitt ord. Han begaf sig till Byzantion; genom sin vältalighet tillintetgjorde han den inrotade afundsjukan och återknöt det band, som bundsförvandtskriget hade slitit.
